Att leva med oro

 

Hjälp, jag är superstressad! Jag borde egentligen redan ligga och sova nu (sjukt tidigt, I know) för jag ska upp och jobba i morgon. Jobbet börjar klockan sex och usch vad jag är nervös och orolig inför det. Jag har jobbat där tre dagar förut, i början av sommaren, och sist jag var där och jobbade så fick jag världens panikattack! Det var hemskt, och därför är jag väldigt rädd inför i morgon, att samma sak ska hända igen (fick panik eftersom jag fick diarré och var tvungen att rusa till toan två gånger... inbillade mig att jag råkat äta av de där spanska gurkorna som kunde vara smittade med ehec typ). Men jag har faktiskt utvecklats sen jag var där sist, vågat mycket mer och blivit mindre rädd, så jag ska försöka tänka på det istället för att jag fick en panikattack när jag var där sist. Det här kommer jag klara precis som jag klarade att sova ensam! Det här är en baggis i jämförelse med det.

Midsommar gick bra, inga större panik-incidenter där. Det enda som hände var att jag blev orolig då vi skulle äta grillat och köttet som de använt hade varit i en eldriven frysbox som någon hade råkat stänga av. Så jag vågade inte äta köttet - det kunde ju ha blivit gammalt och då kanske jag skulle bli matförgiftad om jag åt det (suck för min forbihjärna) - fast jag smakade i alla fall på det och det var supergott, synd :P Tur att det fanns massa annat gott att äta!
Tyvärr så klagar min mage. Jag har vädligt ont mest hela tiden, särskilt efter jag har ätit. Och igår åt vi mest hela tiden tyckte jag, mumms, men AJ sa min mage.

Nej nu skulle jag verkligen gått och lagt mig för längesedan, så att jag inte somnar i morgon på jobbet, det hade varit rejält pinsamt (inte för att jag hade varit den enda som gjort det i världshistorien... det är bara att fråga min körskollärare hur det känns haha). God natt :)