Mjölk var det här(!) - och annat konstigt

 

Nej, jag är inte redo för en sån här än - även om de kan vara väldigt söta,
storken får ta några till varv runt jorden. 
 
Jag förstår inte vad det är med mig, varför jag hela tiden är så deppig. Visst mår jag inte särskilt bra, med borrelian och fobin, men jag har egentligen ingenting att vara riktigt deppig över! Så varför känns det som om jag försöker trampa mig upp ur kvicksand, jag sjunker bara djupare och djupare ner, jag har ingen kontroll över mina känslor, det är som om ett negativt moln omsluter mitt huvud och förblindar min syn, jag andas in giftet och mina tankar förvrängs. Vart kommer molnet från!? 
Det känns som om min kropp hålle rpå att explodera av alla instängda känslor, som om det är hormonkaos i mig - typ som PMS, fast en deppig slags PMS istället för arg. Även om ilskan finns där också stundtals. Jag vill bara inte må såhär mer, det är jobbigt att inte känna igen sig själv. Jag mådde ju så mycket bättre, varför börjar det gå utför igen? Jag förstår ingenting... och det gör mig så uppgiven att det börjar gå åt fel hål. Och inte orkar jag ta tag i att börja med medicinen heller, för jag är så rädd för att må illa av den och få hemsk panikångest som de två senaste gångerna jag började med en ny antibiotika! 

Jag är rådlös, vet inte vad jag ska göra, konstiga symtom bubblar upp igen. Utöver att exemet återigen plågar mig (därav tror jag mycket av deppigheten kommer, när kroppen KONSTANT är upptagen av att reagera på klisignaler så blir man extremt trött och lättretlig, det tär på en mer än man kan tro!), så har tex mitt hjärta slagit lite oregelbundet det senaste (men inte över huvud taget i närheten av som det gjorde i höstas), och jag har suddig syn och kan dra ut trådar ur ögonen igen (det hör nog ihop med eksemet) och jag mår så illa hela tiden och har den senaste månaden varit väldigt yr! Jag har den senaste tiden varit ganska så deppig och haft PMS konstant känns det som, har inte haft någon sexlust alls, mått illa när jag försökt äta och bara försökt fly från verkligheten.
Och för en vecka sedan fick jag någon konstig form av flytning, det var ganska mycket och jätteslemmigt, genomskinligt, och med lite blod i sig. Jag brukar aldrig få flytningar så därför reagerade jag lite på det, men tänkte att det kanske var tidig ägglossning (kom två veckor efter mens och min menscykel är typ på 5-6 veckor) eller något, men det har inte slutat. Efter tre dagar ungefär så övergick det till bara blod, dock inte riktigt som mensblod och inte mycket, men nu har jag alltså i en vecka blött och har ingen aning om varför.Fast jag tänkte att det säkert var någon mellanblödning eller så, så jag har inte bekymrat mig särskilt mycket för vad det kan vara, men i förrgår så upptäckte jag också att det kom mjölk ur mitt ena bröst! WHAT? Jag är tjugo, och har inte varit gravid, och hjälp vad jag måste sett ut som ett frågetecken. Vilken chock! Det kändes verkligen konstigt att det kom ut någonting ur bröstet, ska man inte få nio månader på sig att vänja sig vid sådana saker? Tanken har inte slagit mig riktigt förens nu att det faktiskt är vad de är till för, att det ska komma mjölk ur dem. MEN, det ska inte göra det än! 
Såklart gogglade jag på det och fick fram att det kan betyda att man är gravid! Oh help me, det första jag tänker på är hur i hela världen jag skulle fixa det med min fobi. Man kan tydligen få bröstmjölk trots att man inte är gravid på grund av förhöjda prolaktinnivåer (ett hormon som utsöndras av hypofysen). Orsakerna jag hittade till bröstmjölksutsöndring utan att man är gravid var: bröstcancer, en hypofystumör, cysta i bröstet, fel på njurarna eller hypo/hypertyreos (eh, det stod olika på olika ställen om det var hypo eller hyper)... Yaay, så vad ska man välja? Jag med min fobi är som sagt INTE redo att bli med barn (min kille är nog mer redo än mig)! Det skulle vända totalt upp och ner på hela min värld, jag skulle inte klara av att ta hand om någon som spyr, eller genomgå en graviditet med illamående och tjohejsan. Panik. Bröstcancer är ju knappast troligt. Hypofystumör låter inte alls bra, så det får det inte vara, usch, det skrämmer mig faktiskt... och tjaah, min teori är ju att det antingen har med borrelian att göra, att det ger sådana hormonrubbningar, eller att det är hypotyreos trots allt! Det har jag ju trott ganska länge nu om man säger så, att jag kanske har en hypotyreos som ligger och spökar någonstans. Och jag hade ju faktiskt ett förhöjt TSH på ett prov för inte så längesedan! 

Jag ringde i alla fall till kvinnokliniken och de sa att det lät precis som om jag var gravid. Oh help me again. Jag gjorde faktiskt ett graviditetstest, det var ganska så nervöst fastän jag inte trodde att jag kunde vara gravid, och det visade negativt. Om jag inte var gravid så skulle jag ringa tillbaka... SUCK, alltså har jag ännu mer fram och tillbaka inom sjukvården att se fram emot? Ännu mer letande efter något de inte kommer hitta, mer hopp som blir besvikelse. Men det är väl bara att hoppa på tåget, någon gång kanske jag kommer fram, istället för att abra åka i cirklar?



Kommentarer
Postat av: Sussi

Hej! Åh vad jag blir orolig nu för dig, eftersom jag inte sett dig på flera dagar inne på FB!!? Ville bara säga att jag tänker på dig och hoppas att det är bättre! KRAAAM <3

Svar: Tusen tack för din omtanke! Den värmer verkligen. Förlåt att jag inte har svarat på evigheter, jag mår tyvärr inte särskilt bra och har inte ens orkat svara :( förlåt. Hoppas du mår bra i alla fall! Kram<3
Alicia (alias)

2012-09-14 @ 12:18:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0