Frustration!

 

 

Fy, jag känner mig så ensam, så ledsen och vilsen. Kommer jag någonsin att bli frisk från det här?
Jag blir så frustrerad när jag mår som jag gör - jag har så mycket ilska och känslor inom mig som inte är mina, det är inte sån jag är, jag känner inte igen mig själv! - och det går ut över mina föräldrar och pojkvän och får dem att må dåligt. Jag går sönder inifrån av det här! Det gör så ont i mig att veta att jag gör dem illa, och att jag inte bara kan sluta upp med det. Min kropp lever sitt eget liv, och jag trillade bort någonstans. Frustrerande.

Nu har jag behandlats i ett halvår, och mår så mycket bättre än i höstas, men varför är jag inte jätteglad och pigg då? Istället deppar jag ner mig och blir frustrerad över att det känns som att jag aldrig blir frisk, jag är rädd att jag inte blir mer frisk än såhär, att jag aldrig blir 'mig själv' igen.
Jag önskar att jag visste vad jag skulle göra för att verkligen bli frisk, vart jag kan få hjälp från, jag önskar att folk förstod, att läkarna trodde på mig. Och jag önskar så otroligt mycket att jag snart ska bli pigg och glad igen och bli kvitt den här borrelian en gång för alltid.
Det finns ett uttryck, "stop saying I wish, and start saying I will". Hur gör jag det?
Jag kämpar, och säger till mig själv att jag SKA bli frisk, för det ska jag! Sedan - och så gott jag orkar nu - ska jag kämpa för att läkarna ska börja tro på andra i min situation så att de slipper gå igenom allt det här. Det driver mig framåt och ger mig energi att besegra den här lömska sjukdomen. Hur mycket frustration som än försöker slå ner mig så ska jag kämpa mig upp och ut på andra sidan, jag ska bli frisk! Det måste jag tro på. Det kommer säkert ta tid, men när jag står där och har energi att hoppa och skutta, vara glad, ja då kommer det ha varit värt all kamp. Åh vad jag längtar tills den dagen.

Jag tänkte bara dela med mig av mina frustrationstankar. Kanske har någon av er som läser detta och kämpar mot kronisk borreli" känt samma frustration över att det aldrig tycks bli bättre. Det är jobbigt och tungt det vi går igenom, men vi måste tro på att det blir bättre. Det styrker kroppen att tänka så, även om det är svårt att tro på just när allt känns skit så får vi försöka trycka in det i huvudet, vi ska besegra de där små inkräktarna som käkar upp våran ork och glädje. För varje leende och positiv tanke vi tänker besegrar vi dem, en efter en... och så med lite hjälp från antibiotika och sådant ;) Kämpa på! Vi är många som strider tillsammans, även om vi gör det på olika håll.


Kommentarer
Postat av: Micke Skribent

Den efterlängtade boken om vår kost och olika sjukdomar i spåren av denna är nu klar !


http://gluten-celiaki.blogspot.se/2012/07/boken-om-kopplingen-mellan-kost-och.html

Svar: Tack så mycket, jag ska kolla upp det! :D
Alicia (alias)

2012-07-13 @ 21:21:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0