Att tro på sig själv
Jag kan!
Jag är bra!
Jag duger!
Jag är värdefull <3
Jag vågar :)
Jag är duktig
Jag är älskad
Jag klarar det
Jag är glad
Jag är positiv
Jag ser bra ut
Jag är intelligent
Jag förtjänar respekt!
Det här har jag skrivit på en liten lapp som sitter på min vägg, vid skrivbordet. Jag kan inte säga att jag tror på allt som står där, men jag tror att det är väldigt viktigt att försöka tro på det. För det stämmer, även om inte jag tror på det så stämmer det, någonstans djupt där inne så vet jag det, men det är som om jag inte får tro på det. "Vem är jag att tro på mig själv" liksom? Dumma jantelag, alltid denna försynthet!
Man SKA tro på sig själv, inte så mycket att man blir stöddig och tror sig vara bättre än alla andra, men tillräckligt mycket för att våga sträcka på ryggen och inse att de där sakerna på listan faktiskt stämmer, och att man inte behöver bry sig SÅ mycket om vad alla andra ska tänka och tycka, för man har säkerheten i sig själv och vet att man duger precis som man är. Om man vågar tro på det så har man kommit långt och mår mycket bättre än om man hela tiden tänker negativa tankar om sig. Det lustiga är att varken man själv eller andra mår bra av att man går och trycker ner sig själv hela tiden, så varför gör man det? Tyvärr är vi ju väldigt många som gör det också...
Du kanske tror att snyggingen bredvid dig på bussen, eller den charmiga och trevliga skolkompisen, har ett hejdundrande självförtroende, men oftast är det inte så, vi är av samma skrot och korn. Nästan alla är rädda för att inte duga, och tänk, hon eller han kanske tänker detsamma om dig?
Vet du vad det bästa är? Att grejerna på listan stämmer för dig med!
Så, gör som jag och skriv en lapp med de här sakerna (och gärna fler saker som du kommer på att du vill vara, hur du vill känna om dig själv), titta på den då och då och börja tänk i banor som "jo, men det där stämmer faktiskt. Klart jag är älskad... osv". Ta en sak i taget om det känns väldigt svårt att tro på det som står där, men tillåt dig att tro på det - det finns ingen anledning till att du inte skulle kunna tro på det. Jag är HELT övertygad om att ni alla som läser det här stämmer in på de saker jag skrivit i listan (kanske med undantag på glad- och positivpunkten ibland, men det går att förändra, tex genom att börja med att intala dig själv de här grejerna), så det här är min hälsning till dig:
Du kan!
Du är bra!
Du duger!
Du är värdefull <3
Du vågar :)
Du är duktig
Du är älskad
Du klarar det
Du är glad
Du är positiv
Du ser bra ut
Du är intelligent
Du förtjänar respekt!
Tro på dig själv, för det har du all rätt och anledning att göra. Ta hand om dig!
Wow! Det är sjukt att hitta en blogg, en människa, som lever med samma panik som en själv! Hittade dig via LadyDahmers kommentarsfält.
Jag har själv levt med panikångest i flera år nu, jag har kommit upp men sedan åkte jag ner igen i januari i år.
Det är galet jobbigt, fruktansvärt och det känns skönt att hitta någon som är positiv och som vet vad man går igenom!
//MalinÖ
Jag vet faktiskt inte riktigt var ångesten kommer ifrån, Hade tuffa år och då utvecklades den sedan började jag tro att jag ska kräkas. Överallt. När som helst. Och sedan gick det utför.. Typ så. Haha
fy då :) vi hade lite sol på förmiddagen hihi :) är allt bra med dig? kram bella :)
Hej, din blogg är verkligen intressant och jag känner igen mig i det du skriver. Jag började få panikångestattacker 2008 men har avböjt alla typer av medicner. Är ju såklart ett helvete att leva med men jag har tron på att det ska gå :) Ångesten visar sig alltid i olika typer av former vilket gör den oförutsägbar och läskig. Just nu är jag livrädd för att spy/göra på mig när jag åker bil till/från jobbet. Vi är 5 personer i bilen och åker på en motorväg UTAN någon som helst möjlighet att stanna OM man skulle vara tvungen att "göra sitt". Jag sätter mig trots detta i bilen varje dag för att försöka vinna över den satans ångesten.
åh, om du bara visste hur älskad och underbart bra du är.
och stört stark. Psykisk biff.
