Att leva med oro

Till en början skall jag nog köpa en mortel och krossa dem.

Jag är rädd. Livrädd.
Det här kan vara något av det jobbigaste jag har gjort i mitt liv. Än har jag inte kommit på hur det ska gå till, men jag skall alltså äta mängder med antibiotika! I tablettform (att dricka det är inget jag gärna gör igen, gjorde det förra året och jag mådde illa bara av tanken på att dricka det tillslut). Jag har verkligen problem med att svälja tabletter! Det har med min fobi att göra. För det första så får jag panik då jag har någonting "obehagligt" i munnen som jag tycker tar upp för mycket plats, det känns som om jag ska kvävas. För det andra så är det som om hela min hjärna och kropp spjärnar emot att svälja den där medicinen. Trots att det är någonting som faktiskt ska HJÄLPA mig att må bättre så hatar jag den, för att den kan få mig att må illa och spy. Det gör att jag med hela min känslohjärna skriker "NEJ, svälj inte, du kan spy av den" i takt med att logiken försöker övertala mig om att jag mår bra av att äta den. Kaos. Ångest, panik, tabletten växer och går inte att svälja. Känslohjärnan sätter käppar i hjulet för logikhjärnan som i det här, och så många andra fall, faktiskt har rätt. Det hjälper inte hur mycket jag än försöker övertala mig själv om att medicinen är något POSITIVT, jag mår bra av den, och OM jag skulle spy av den så är det värt det i långa loppet. De tankarna sjunker inte in, särskilt inte det sistnämna - det får bara paniken att stiga.

Jag vet att många mår illa av antibiotikan och det skrämmer mig något otroligt. Dessutom så sägs det at ti början av kuren så mår man jättedåligt, för att bakterierna "vaknar till liv och försvarar sig". Jag är hemskt rädd att jag skulle avbryta behandlingen om jag i början känner att jag mår dåligt och mår illa, jag vet ju att jag behöver behandlingen! Vad ska jag ta mig till om jag inte klarar det!?!

 

Det är inte bara fobirelaterade tankar jag har kring det här med antibiotikaätandet utan även andra orostankar. Hur kommer kroppen reagera på att jag stoppar i mig antibiotika under en längre tid? Det dödar även de goda bakterierna, till exempel i tarmen, kommer det reparera sig? Kommer jag få problem med immunförsvaret sen? Tänk om kroppen vänjer sig, blir beroende, av antibiotikan och slutar jobba lika hårt med det egna immunförsvaret, så sen när jag slutar käka pillrena så får jag massvis med sjukdomar (och en härlig kompott med magsjukor!!!) för att kroppen liksom "glömt av" hur den försvarar sig själv. En lång antibiotikakur är inte riskfri, det skadar kroppen, levern tar stryk bland annat (så jag kommer få ta regelbundna leverprover för att se ifall jag över huvud taget kan fortsätta med medicinerna).
Att väga fördelar mot nackdelar och komma fram till ett beslut är inte det lättaste, särskilt inte för en person som till och med tycker det är svårt att välja glass i affären!
Det tar verkligen emot att "frivilligt" välja att ta massa mediciner som kan göra att jag mår illa, ja kanske till och med spyr. Jag vågar inte, vill inte, skriker inombords... men vad ska jag göra, vilka är alternativen, om jag vill bli frisk?

Ibland måste man bara bita i det sura äpplet och köra. Det är sånt som kallas ett nödvändigt ont... aj.