Att leva med oro

I morgon ska jag upp och jobba! Det känns nästan som om kroppen har förstått hur tidigt den ska vakna i morgon för jag är helt sjukt trött just nu. Jag borde ligga och sova för lääänge sen, eftersom jag ska upp kvart i fem i morgon(!). Galet tidigt för mig som ligger och sover till elva om mornarna (har ju i princip bara distanskurser och då får jag välja vilken tid jag pluggar).
Jobbet är mellan sex på morgonen och, tidigast, fyra på eftermiddagen! Jag ska paketera mat på en cateringfirma typ, så et är åtminstone "kliniskt rent", så på det sättet är det ju ett ganska spyfobivänligt jobb trots allt - men såklart finns det fobirelaterade saker att skrämmas upp inför ändå!
Jag har lite ångest inför i morgon. Inte ångest som andra kanske har inför sin första dag på jobbet, nej, jag har ångest relaterat till fobin - surprise. Det där som brukar skrämma andra är jag mest pirrig inför och tycker ska bli spännande till och med, det ser jag som en "rolig" utmaning. Men alla saker i samband med det här jobbet som förknippas med fobin, uuh, det är mindre kul. Till exempel det här med att gå upp så tidigt - tänk om jag kommer må illa för att kroppen inte är van att gå upp så tidigt? Tänk om jag får en panikattack på jobbet och gör något konstigt? Tänk om det inte finns någon teckning där så att jag inte kan använda mobilen om jag får panik? Och jag kommer säkert att vara tvungen att ta i kött! Visserligen har jag handskar, men ändå, under dagen kanske det köttet som fastnat på mina handskar blir gammalt och så råkar jag nudda dem på något sätt så att jag får i mig det gamla köttet och blir matförgiftad (neeej, inte alls långsökt). Och om jag ska ha med mig matlåda (vilket jag fick veta att jag inte behöver om jag inte vill eftersom det finns mat där som vi får äta av) så kommer jag inbilla mig att den blir gammal och att jag kommer bli matförgiftad. Men det som skrämmer mig mest är nog den långa bussresan hem (på ditvägen åker jag bil)! Jag kommer nog hinna få x antal panikattacker på den resan.
Ja, som ni ser så finns det en hel del för min fobihjärna att jaga upp sig för... listan kan fortsätta, om man låter fobihjärnan spinna vidare, men det tänker jag inte låta den göra just nu för jag ska sova! Annars kommer jag få ångest eftersom jag inte har sovit tillräckligt... Suck, all denna ångest.

Förmodligen, och förhoppningsvis, så kommer morgondagen att gå jättebra. Jag ska försöka tänka "kul och spännande" som mamma sa till mig att göra. Det här är en utmaning som jag ska klara, det ska bli kul och spännande att se vad det här jobbet innebär. Och bussresan kommer jag klara galant! (även om jag inte riktigt tror på mig själv så tror jag att det hjälper att säga så, för det gör att man ristar in nya, positiva, tankebanor i hjärna, och det kan nog fungera lite som en självuppfyllande profetia - så därför ska jag fortsätta intala mig det där.)
God natt :)