Att leva med oro

Varför ska alla filmer handla om döden? Det känns i alla fall så.
Jag var hos min pojkvän och kollade på film igår och det var våran kompis som valde film så vi visste inte vad vi gav oss in på. Det visade sig att den handlade om en kille som gjorde allt för att hitta ett botemedel till cancer, eftersom hans fru var sjuk. Hon dog.
Det kändes verkligen inte som en film som jag behövde se just nu, jag ville se en glad film som fick mig att tänka på annat!
Under filmen tänkte jag att det gick bra trots allt, att det kanske var ett bra sätt för mig att bearbeta det som hänt och att jag ändå måste lära mig att kunna titta på film som vanligt. Jag grät ingenting och tänkte som sagt att det gick förvånansvärt smärtfritt, att jag borde reagerat starkare på en sådan film såhär tätt inpå. Men det var bara en illusion att jag klarade att se filmen. När den var slut bröt jag ihop totalt! Då slog det mig på riktigt, att min morbror är död. Det är inte bara på film, det är verkligheten, han finns inte längre - och det var så smärtsamt jobbigt att komma på det. Att de andra kunde tänka "det är bara en film", men att det för mig - och hela släkten - är en fruktansvärd verklighet.
Såren är svidande färska och att se den filmen var som att hälla salt i dem.