Att leva med oro

Jag har en spyfobi och lider av ständig ångest och panikattacker. Jag vet att jag inte är ensam om att ha det såhär, och jag vet att jag gärna skulle vilja få veta hur andra som har det som jag lever sina liv. Så min tanke är att berätta lite om mitt liv, hur det är att leva med en fobi, oron, ångesten, paniken och allt annat som hör till så att den som är intresserad kan få ta del av det. Kanske någon som har det som jag, någon som känner någon som har det såhär eller någon som bara är nyfiken. Ni är välkomna att läsa allihop :) Det ska inte vara tabu att erkänna att man lider av ångest och panikattacker! Vi är många som gör det, och för mig är det en tröst att veta att jag inte är ensam. Vill du komma i kontakt med mig utanför bloggen? Då kan du skicka ett meddelande till: [email protected]

visdom på hög nivå

Ja så är det, speciellt om man vill ha hjälp...



Svar: du har så rätt, vi ska fan vinna över allt!

Jag tänker inte ge upp och jag tänker köra över allt som står i min väg!

jag är bara så trött på skiten.

Hej! Råd med vilket?

Jag har också haft böjväckeksem fast när jag var yngre..det gick bort när jag fyllde 17,18 tror jag. Men menar du att ditt eksem inte går bort eller hur fungerar det? Jag har kämpat med eksem (alla möjliga) i år och dar förut. Idag har jag ingenting. Man kanske kan kalla det för tur också...

SJÄLVKLART klarar du det!!! Inget snack om saken!! Jag vet att man tänker, att man är konstig, ensam om det, ingen förstår (även om dom säger; jo usch vad jobbigt, jag förstår). Man känner sig handikappad och bara önskar att man vore normal. Det känns väldigt omöjligt, men vad är den största faran, eller det du tänker på mest, som du ABSOLUT inte tror du skulle klara av att göra? -vet du att mitt var flygplan. Jag trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle åka flygplan förrän jag vann en resa, och det var dags. Månader innan så höll jag på att dö av den tanken, jag skakade och kände att jag var tvungen att banga. MEN min trigger var att jag måste se världen, jag VILL se världen, och den viljan tog mig till arlanda och jag var inte ens nervös. Och att jag inte var nervös, gjorde mig lite orolig, men det gick hur bra som helst. Du måste bara ändra om "tänk om"-tankarna. Du fixar det! Stor kram !

Det sa min kurator till min när jag var alldeles för trött på livet. Dock är jag inte frisk men ändå är jag sjuk och när jag är frisk är jag inte sjuk.