tillbaka från bakterieinfernot
Uwwh, scary stuff!
Nu är jag hemma igen. Än så länge har jag inte fallit död ner. Och jag hann smita därifrån innan hennes pojkvän kom dit. Jag är ändå stolt över att jag faktiskt gick dit och var där i en och en halv timme, och kramade alla som var där. Min kompis är nämligen en väldigt kramig sådan, och jag kunde inte stå där och säga "nej, stopp, inga kramar, för jag är rädd för att jag ska bli smittad av dig", hur dumt skulle inte det låta? Så det blev kramar.
Usch, de andra måste undrat varför jag så abrupt skulle gå därifrån när klockan började närma sig nio... Men antagligen så reflekterade de inte så mycket kring det, även om jag inbillar mig att de måste ha tyckt att jag var väldigt konstig - under hela kvällen. För jag kände mig konstig. Satt där och hade ett påklistrat smajl och försökte dölja det faktum att jag knappt åt någonting. När jag har ångest så har jag nämligen väldigt svårt för att äta, tycker inte om känslan av att ha någonting i munnen. Jag har bara teorier om varför det är så, vet faktiskt inte egentligen, det bara är obehagligt.
Dessutom så var det väldigt jobbigt att vara där eftersom jag inte mår bra (med eksemet och fobin och allt), jag orkar inte vara pigg, glad och hänga med i samtalen. Kände mig som ett tomt skal. Jag brukar vara jättesocial och inte ha några problem med att snacka när man är ett gäng, eller prata med nya människor, men nu så är det som om min hjärna står still. Jag har ingenting att säga. Så jag bara sitter där, som om jag vore blyg, och det är jag inte. Jag är trött på att behöva låtsas vara mig själv, när ska jag bli som vanligt igen?
Jag tror inte att jag kommer bli sjuk efter det här, det var inget bakterieinferno, även om jag reagerade på minsta sak som kunde antyda det. En gång under kvällen till exempel så kom hennes lillebror in och hade handen för munnen. Jag blev stel som en staty i hela kroppen. "Nej, Nej, Nej. Han ska väl inte spy" rusade kors och tvärs innanför skallbenet. Men nej, det skulle han inte. Falskt alarm. Igen.
Det hela gick ganska så okej faktiskt. Bravo. Bravissimo. Superb. Jag lever, halleluja. Okej, nu ska vi inte överdriva...
Nu tror jag att jag och min pojkvän (som var hemma här och pluggade) ska kolla på film :D Ciao.
Svar: Haha nja inte riktigt. Katter är så lömska tycker jag. Näe det blir knappt någon sömn alls men ändå är jag inte trött. Men det är jobbigt för det finns ju inget att göra så tidigt på morgonen:P kram
Jag har läst din blogg, ungefär hela första sidan här på framsidan, och jag vet inte riktigt vad jag ska kommentera. Ville bara visa att jag vart inne här, hoppas det blir bättre för dig. :)
Även om de orden inte är så stor tröst, mår själv väldigt dåligt, dock ingenting som framgår i min blogg.
Sv: tack! Jag blev riktigt nöjd faktiskt :). Jag har jobbat och varit hos en kompis smyser framför film nu :).
Händer imorgon då?
Sv: Aw, tack så mycket. Nja, känns lite svårt att prata med någon alls nu faktiskt... Jag kanske kan ge det ett försök iaf.
Hm, du vill möjligtvis inte mejla?
