Mötet med den främmande mannen


Innan mötet med den främmande mannen så hade jag bara hört hans röst på telefon... ja nu tror ni att jag har mött en främmande mystisk man som tagit mig med storm. Kärlek vid första ögonkastet och bla bla. Men det är inte så det ligger till. Ledsen att göra er besvikna, men den där främmande mannen var min psykolog. Som jag var hos för första gången idag.

Jag åkte halv två och kom hem halv sex. FYRA timmar tog det alltså allt som allt, för den som behöver lite hjälp med matten. Fast jag var bara där inne och snackade i en timma. Ni vet, två stolar, ett bord mellan, en patient i ena stolen och en psykolog i den andra, det var så det var. Precis som det brukar. Och vet ni vad som är värst med att sitta sådär i en timma? Det är inte att en helt främmande människa sitter och ska bedöma hur konstig jag är utifrån det jag berättar (det är i alla fall så det känns, till en början). Nej, det värsta är att det KLIAR, så otroligt mycket, på fel ställen om ni kan lista ut vad det innebär. Förtydligande: på privata tjejdelar i nedre regionen. Det ni. Det kanske man inte tänker på om man inte lider av atopiskt eksem, men när man sitter stel på en stol och är sådär lagom nervös i en timma så blir man svettig. Särskilt på ställen som inte får så mycket luft. Jag behöver inte förklara mer. Men svett = kliattack så det skriker om det. Trodde jag skulle bli tokig där mot slutet, men det är lugnt, jag klarade mig - igen.


Det hela gick faktiskt väldigt bra :) Så jag är glad. Innan mötet med den främmande mannen så hade jag bara hört hans röst på telefon, och av det att döma, och namnet som ledtråd, så var han från Iran. Han lät trevlig, men min första dömande tanke var "åhnej, jag vill inte att det ska vara en kille. De är inte lika bra på att förstå, känns obekvämt. Och han är från ett annat land också, alltså kommer han säkert vara en sån som har varit med om hemska grejer och tycker att man ska tåla det mesta, och att mina problem är mesiga och att det bara är att bita ihop". Ja, som ni märker så var inte mitt första intryck det bästa. Men jag bestämde mig för att hålla fast vid den tanken som också dykt upp: att han lät trevlig och att jag skulle ge det här en chans.
Som en parantes, jag har ingenting emot invandrare, men det är bara det att jag har haft väldigt dåliga erfarenheter med folk inom just vården som har varit från andra länder (utan att gå in på några närmare detaljer)! Så därav mitt snabba dömande (försöker att inte döma folk innan jag har träffat dem, men ibland är det svårt att hejda sina första känslor).
I alla fall. Jag gav det en chans. Resan dit var en utmaning bara den, satt på helspänn medan landskapen rusade förbi utanför fönstret. Minsta hostning så höll jag på att flyga upp ur tågstolen. Prassel med påsar gjorde att jag inbillade mig att någon försökte ta fram en spypåse. Suck.
Det första psykologen frågade var om det var okej att han spelade in samtalet! För han går någon vidareutbildning till KBT-terapeut, så hans handledare skulle lyssna på det och ge honom tips och så. Sure tänkte jag, då får jag mer hjälp, och någon som kan se till att allt går till på rätt sätt och dessutom så blir han tvungen att göra ett bra jobb eftersom någon ska bedöma honom :) så egentligen så är det bara bra. Fast lite scary att det spelades in. Hur länge kommer det finnas kvar liksom? Och vart då?
Jag fick berätta massa om fobi, minnen, upplevelser och hur den ställer till det för mig i vardagen. Trodde det skulle kännas mycket obehagligare att berätta om allting, men det gick bra. Var säker på att jag skulle få en panikattack när jag satt där och berättade, men näe, så blev det inte :)
Han gav mig en läxa. Ska skriva ett inlägg med det senare så att de som lider av panik/fobi kanske också kan få hjälp av vad psykologen säger till mig att göra.

Nu ska vi ha spelkväll! Vi bjöd över lite kompisar, ska bli superskoj. Sånt här får en på bättre humör :) Har så underbara vänner, underbar pojkvän och underbar mamma, familj, släkt. Fy vad jag är lyckligt lottad trots allt.

Jag är så glad just nu, njuter av stunden, så underbart att känna sig glad igen. Det var längesedan den här varma härliga hoppfulla gladkänslan var på besök (jag har ju varit glad och haft roligt, men just den här "framtiden ser faktiskt lite ljus ut"-känslan har varit borta ett bra tag). Så, nu ska jag njuta av en rolig kväll :)

Hoppas ni också har en trevlig kväll.

 

 


Kommentarer
Postat av: A Meths

Gud va glad jag blev då jag läste om din dag, trots att det varit kämpigt så visar du att det finns ljus någonstan, och det behöver ja se från alla håll och kanter nu.



Svar: Jag hoppas att min kunskap och min erfarenhet tar mig långt, och sen vill jag göra ett BRA jobb och HJÄLPA människor, jag har själv mött dietister som inte kunnat hjälpt mig alls, och trot eller ej, men jag är nästan själv lärd!

Det ska det bli ändring på.

2011-01-17 @ 22:52:09
URL: http://meths.blogg.se/
Postat av: Nathalie

Har en dagens blogg tävling:D anmäl dig gärna<3 utser vinnare tisdag morgon!

länk finns här:

http://liborius.blogg.se/2011/january/dagens-blogg-10.html#comment

2011-01-18 @ 08:53:51
URL: http://liborius.blogg.se/
Postat av: A Meths

Svar. Gud vilken underbar människa du är, Tack snälla för alla dina fina ord, och jag vet ju egentligen att du har rätt, det är alltid någon där och jag KOMMER klara det, även om det känns bra hopplöst ibland!

Tack snälla du.

2011-01-18 @ 10:59:08
URL: http://meths.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0