Jobbig jobbproblematik
Även om min fobi inte hindrar mig på långa vägar så mycket som den gjorde när jag var liten så hindrar den fortfarande mig.
Nu är jag i en sådan situation att jag inte vet riktigt vad jag ska göra med mitt liv. Vad ska jag göra den här terminen till exempel? Jag vill inte bara sitta hemma och mögla hela dagarna – då kommer jag bli galen, eftersom jag får sån ångest och panik av att vara ensam hemma. Jag kommer gå två (tror jag) kvällskurser under terminen och sedan två distanskurser. Då kan ni lista ut att det blir ganska mycket tid över, som jag ska använda till vadå?
Eftersom jag inte tar något studielån (tycker det känns onödigt så länge jag bara läser kurser och inte blir någonting utav det jag läser) så skulle jag behöva jobba för att få lite klirr i kassan. Men, då börjar problemet – VAD ska jag jobba med som inte skrämmer skiten ur mig?
Alla yrken där man jobbar mycket med människor är egentligen läskiga, eftersom människor = kan smitta mig med magsjuka. Men problemet är att det är just dessa jobb som intresserar mig. Det enda jag vet om vad jag vill jobba med är att jag vill ha ett jobb där man hjälper människor. Och då kommer jag givetvis ha kontakt med människor, annars vore det lite konstigt. Men det hindrar inte att det är läskigt…
Till exempel så har jag har en väldig förkärlek för barn och skulle verkligen kunna tänka mig att jobba på ett dagis, det hade nog passat mig väldigt bra till och med. Men det går inte. Nej. Blir nervös bara jag tänker på det. Barn blir ju sjuka hela tiden, och spyr! Och om något litet sött barn skulle må dåligt på dagiset så skulle JAG vara tvungen att TA HAND om det sjuka barnet! Jag skulle inte kunna springa därifrån, inte kunna fly – det är ett litet barn vi pratar om, som behöver hjälp. Och min arbetsmoral och mitt dåliga samvete skulle kedja fast mig vid det här barnet så att jag inte kunde springa därifrån. Det här gör mig skitskraj, för det innebär att det i princip skulle vara en ”dödsdom” för mig att börja jobba på dagis. Skulle jag göra det, ja då skulle jag kallt få räkna med att bli magsjuk. Och jag blir så ledsen, för jag hade nog verkligen trivts med att jobba på dagis bland alla små söta snorungar :/
Men om jag ska kunna jobba på dagis, ja då måste min fobi bort först!
Så då återstår problemet; vad ska jag göra den här terminen (mer än att försöka bota min fobi)?
SKRI EN BOK!! jag skulle köpa den på en gång, och det skulle många andra med, du skulle samtidig få chansen att bearbeta din fobi osv :)
okej, det kanske inte är så lätt som jag får det att låta men, ja, skriva kan du =)
Svar: Hon är som ett barn, på många sätt också vi!
försök börja jobba med djur föresten? dom ger dig iallafall inte magsjuka, och det kanske finns någon stackare som du hjälper genom att ta hand om deras ögonsten.
Jag har varit på sjukhus till och från pga. av en massa saker, jag är t.ex gluten allergiker och innan dom kom på det så hade jag fruktansvärd huvudvärk och sova bort 20H/dygn.
jag har opererats för brusten blindtarm och tagit en massa värktabletter, jag har opererat bort halsmandlarna och blev fick dubbelsidig inflamation (värktabletter + antibiotika)
Ja listan kan göras lång =)
Svar. Finns det inget "hund dagis" eller någon hund kennel i närheten där du bor?
Eller någon form av hem för övergivna djur"?
Att vara gluten intolerant är inget som stör mig längre, jag är så van, dock kämpar jag fortfarande med mjölkprotein allergin och soja allergin, och alltihop tillsammans kan ställa till det ibland, Men man lär sig att leva med det också =)
Och jag hoppas också att jag slipper sjukhusen, trots att jag fortfarande är under utredning.
Åh, oj vad jag känner igen mig. Skulle jag tänka efter på allt som skulle kunna (och faktiskt har hänt) på mitt jobb skulle jag nog sluta direkt... Samtidigt är det något som håller mig kvar, det är trots allt värt det. Jag älskar verkligen att jobba med barn och skulle gärna utbilda mig till tillexempel barnpsykolog eller kurator. Du har ingen möjlighet att få ett vikariejobb på en förskola? Då har du inte lika mycket ansvar och skulle ett barn spy skulle den ordinarie personalen ta hand om det. Visst kan man bli smittad men immunförsvaret blir bättre av att jobba med människor så i längden är det ju något bra.
Åh, oj vad jag känner igen mig. Skulle jag tänka efter på allt som skulle kunna (och faktiskt har hänt) på mitt jobb skulle jag nog sluta direkt... Samtidigt är det något som håller mig kvar, det är trots allt värt det. Jag älskar verkligen att jobba med barn och skulle gärna utbilda mig till till exempel barnpsykolog eller kurator. Du har ingen möjlighet att få ett vikariejobb på en förskola? Då har du inte lika mycket ansvar och skulle ett barn spy skulle den ordinarie personalen ta hand om det. Visst kan man bli smittad men immunförsvaret blir bättre av att jobba med människor så i längden är det ju något bra.
Tack för alla dina kommentarer! Det värmer verkligen.
Självklart får du länka :) Jätte snällt!
SV: Hej!
Ja, när jag var på vårdcentralen för "bedömning" så trodde han att det kunde vara atopiskt eksem. Han skickade en remiss till hudmottagningen där jag fick göra ett lapptest för att kolla om jag var allergisk mot något. Det visade sig att jag var allergisk mot en hel del och min eksem uppstod då jag är allergisk mot hårfärg och det i sin tur har gjort mig allergisk mot andra saker.
ja jusch ja...det är hemskt att ha panikångest... ;P
ja jag hoppas på att få jobbet! det är bara helgjobb, men bättre än ingenting:) vad hittar du på ikväll?:)
duktig du är ändå som kämpar =)
hej hej :)
