Att leva med oro

Jag har en spyfobi och lider av ständig ångest och panikattacker. Jag vet att jag inte är ensam om att ha det såhär, och jag vet att jag gärna skulle vilja få veta hur andra som har det som jag lever sina liv. Så min tanke är att berätta lite om mitt liv, hur det är att leva med en fobi, oron, ångesten, paniken och allt annat som hör till så att den som är intresserad kan få ta del av det. Kanske någon som har det som jag, någon som känner någon som har det såhär eller någon som bara är nyfiken. Ni är välkomna att läsa allihop :) Det ska inte vara tabu att erkänna att man lider av ångest och panikattacker! Vi är många som gör det, och för mig är det en tröst att veta att jag inte är ensam. Vill du komma i kontakt med mig utanför bloggen? Då kan du skicka ett meddelande till: [email protected]

Tadá!

Åh, jag vill bara visa er vad jag har målat, bara för att jag faktiskt är stolt (försökte måla av Kristen Stewart). Jag satt aldrig och målade när jag var liten, jag var intresserad av andra grejer, men nu så har jag fått en längtan efter att kunna måla. Som sagt så var jag ju på biltema för några dagar sedan och köpte ett set med lite målargrejer (soft/medium-penna och kolkritor + sån där grej man gör skuggor med typ), och nu har jag haft användning för dem! :D

Jag är som ett litet barn som är stolt över en liten kluddig teckning han/hon gjort och vill visa upp det för alla haha. Såklart finns det massor att förbättra men för att inte kunna måla så är den faktiskt okej enligt mig. Visst, den är inte mycket för världen, i andras ögon så är den inte särskilt imponerande, men jag är stolt över den, att jag har kunnat rita den där. Jag inbillar mig nämligen att jag inte kan någonting, så det här med att vara stolt över någonting... oj, får man vara det? I alla fall så blir jag glad för att jag lyckas vara stolt över något hihi :)

Here it is:








:)

Fint! Vad roligt att du hittat något som du tycker är roligt, just målning går ju att utveckla så mycket att man aldrig blir färdiglärd också!

Du är ju helt GALET duktig!

När jag först läste trodde att du var som mig, misslyckades med streckgubbar men du KAN ju.

Mega bra gjort!



Svar: Det känns bättre nu, och vi har pratat ut, tror jag. Fast det är klart, lilla klumpen i magen finns kvar ändå. fast det är bättre. jag har till och med skrattat på riktigt idag:)

Åh, det blev jättesnyggt ju! :D



Jag hittade din blogg via lardigteckna.blogg.se där du hade kommenterat i inlägget med just denna bild av Kristen - och även jag blev väldigt inspirerad och sitter nu och försöker måla av bilden! Haha! :) Riktigt fin är den! - Både originalbilden och din version! Fortsätt sådär! :) Kram, kram!

Svar: Åh, men låt inte mig hindra dig från att se Letters to Juliet! Vem vet, du kanske kommer att älska den? :) Det där är säkert en smaksak! ;)



Det var så lite så! Hihi, jag var bara ärlig! :D Haha, jajo, den är säkert en aning retuscherad ... (a) ;) Hihi, ja, det kan jag hålla med om! Hoppas de som också ritar av bilden länkar i inlägget på lardigteckna så att vi andra kan ta del av det! :)

Snygg! :D :D Du kan, och du får vara stolt!

Jättefint! Fortsätt öva så blir du ännu bättre. Det är aldrig försent att lära sig måla o rita :-)