Ska jag få IV igen?

Borrelia (på bilden borrelia burgdorferi) är en spirochet, precis
som syphilis, och är därför väldigt klurig att ha att göra med.

 

Jag mår dåligt av att tänka på att de här äckliga små bakterierna simmar omkring i min kropp och förstör. Jag mår sämre igen, huvudvärksbadmössan är tillbaka, feber/influensakänslan, och det gör ont i hela kroppen (både i nerverna och musklerna), nedstämdheten och tröttheten är värre, "allergi"-besvären hälsar också på igen, stelheten, ont i ögonen, ont i tänderna/tandköttet, yrsel med mer, med mer. Jag är trött på det här! Vill bara bli frisk och må bra, ha ork och inte känna mig så trögtänkt.

Mitt i det här så har jag tur i oturen, jag är så otroligt tacksam för att jag känner den enda läkaren i sverige som behandlar borrelia "på riktigt"! Jag ringde honom, och han tycker att jag ska åka och få IV (intravenös antibiotika) igen eftersom symtomen kommer tillbaka. Det känns inte överdrivet roligt. Jag vill verkligen inte missa mer av skolan, för då känns det som att jag kommer komma så mycket efter att jag inte orkar ta ikapp det, och jag vill inte behöva börja om till hösten. Det är egentligen inte hela världen att börja om när man går på högskolan, men det känns väldigt tråkigt om jag skulle vara tvungen att lämna min klass, för jag trivs i den, och att behöva "stanna upp" och inte komma vidare framåt i livet. Nej, det känns jätteviktigt för mgi att klara skolan, det ger mig energi även om det tar emot väldigt att gå dit när man ändå inte kan koncentrera sig på föreläsningarna. Jag är där fysiskt, men mentalt är jag någon helt annanstans. Så det kanske vore bäst att åka och få IV igen? Om jag ändå missar skolan eftersom jag inte hänger med på föreläsningarna. Men oj, det tar emot. En annan stor grej till varför det tar emot så är för att det kostar massa pengar (man måste bekosta IV-behandlingen själv eftersom svensk sjukvård anser att man är frisk från borrelia efter 14 dagars oral antibiotika...), och jag får så hemskt dåligt samvete om mamma, mormor och pappa ska behöva skrapa fram pengar för det: tänk om jag ändå inte blir frisk? De har redan lagt ut massa pengar på det här.

Sen tar det också emot att åka dit eftersom det mentalt är väldigt jobbigt att behöva vara där och få behandling, att allt kretsar runt sjukdomen då. Då kan man inte fly från att man är sjuk, för det blir på riktigt när man ligger där och får medicin insprutat rätt in i blodet. Och jag ser inte fram emot alla stick, mina blodådror har blivit ärrade av alal blodprov jag tagit så de vill inte samarbeta längre och därför gör det väldigt ont och är svårt att sätta en nål i mig. 
Men måste man så måste man. Men måste jag? Eller finns det något annat alternativ? Tänk om jag bara inbillar mig att symtomen är tillbaka (eh, fast smärtan i ryggen är väldigt verklig)?


Ibland tvivlar jag på det hela och undrar om de svenska läkarna har rätt ändå, tänk om jag bara inbillar mig allt och bara är stressad, tänk om det är såhär jag är, trögtänkt, orkeslös, trött? Men då tröstar det väldigt och tänka på vad psykiatrikern sa (som jag skrev om här), och proverna som skickades till tyskland visar trots allt på att jag har borrelia, och "min läkare" säger att jag absolut inte behöver tveka på det. ÄVen läkaren jag hade på vårdcentralen (som var skitbra och verkligen försökte hjälpa mig, tack och lov att jag fick träffa henne! Tyvärr är hon mammaledig nu) trodde på det här, fastän hon var lite skeptisk i början så sa hon sen att det var bra att jag tog den här behandlingen. Det känns bra, att fått höra det även från någon inom vårdcentralsvärden. 
Jag kan bara känna att andra som berättat om sin borrelia har haft så mycket tyngre och hemskare problem än jag, de har haft någonting mer konkret, mina största problem är ju ganska så diffusa (tröttheten och hjärndimman). Men borrelia kan te sig på så otroligt många sätt, och om min borrelia inte hunnit sätta sig så hårt i kroppen än så är det ju bra, men då undrar jag varför det inte går snabbare att bli av med?


Fast synbortfall och hjärtproblem är ju i och för sig ganska stora problem? Kanske viftar jag bort mina egna grejer lite för mycket ibland? Men det är trots allt tröttheten som är det värsta, därför krymper de andra problemen, eftersom den är så konstant och ligger som ett tungt ok över hela mig och förlamar. Det känns som om jag har en TUNG filt - full med sömnmedel - på huvudet som liksom trycker ner huvudet, så att jag får huvudvärk, och som får min nacke att bli superstel (den måste ju orka bära upp filten) och liksom kapslar in mig där under så att jag blir avstängd från omvärlden och går på i min sömniga avtrubbade bubbla.

Jag vill bara ta av mig filten och bli fri, andas ren luft igen, så att hjärnan piggnar till! Men mina armar orkar inte lyfta bort den... det är som om den vore av betong.

Därför behöver jag medicinen, så att jag får styrka i armarna och kraft att resa mig, dra av mig betongfilten och klarar av att öppna ögonen för allt som jag just nu missar, för att jag inte orkar ta in mer. Jag vill vakna upp igen. 
Jag har under behandlingen fått små glimtar av den friska luften, av ljuset på andra sidan filten, och wow: att kunna tänka, känna glädjen och värmen där utanför och hänga med i samtalen! Härligt. Underbart. 

Kanske ska jag åka och få IV igen, i alla fall en vecka (pappa är lärare och har sportlov den här veckan, så då skulle han kunna vara med, jag vågar ju inte bo där helt själv en vecka nämligen)? Det är bättre än inget, då kanske de symtom som nu bubblat upp rensas bort i alla fall.
Det är svårt det där, beslut som ska fattas när allt man vill göra är att lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet och bara hoppas på att vakna upp och inse att allt bara var en dröm. Att man är frisk
Men jag ska bli frisk, och jag har tur som har möjlighet att få hjälp här i sverige, otroligt tur (för att åka ner till tyskland för att få IV hade antagligen inte gått...), det smärtar väldigt att det kostar massor för mina nära och kära, och att jag missar skolan, men det är väl smällar man får ta och försöka acceptera. Det kunde ju varit värre, jag har trots allt väldigt tur!

 


Kommentarer
Postat av: Meekatt

Nej! Inte mer! Fasen vad taskigt att det inte går över/kommer tillbaka. Men självklart ska du lyssna på din kropp och den här läkaren och se till att du får den behandling du behöver. Förstår att det är tufft med skolan men inget är viktigare än din hälsa.



Klart att man kan inbilla sig...men testresultat och läkarens ord är fakta. Lyssna på dem och se till att bli frisk från det här. Skönt att du får "lindrigare" symptom men lika viktigt i alla fall. Har en kompis som nästan förlorade sin man för några månader sedan i Borrelia.



Men ska man verkligen behöva bekosta det här själv? Låter inte klokt? Handlar det om mycket pengar?



Styrkekramar! (och en spark i häcken! Ring och få en tid för behandling!) ;)

2012-02-09 @ 23:58:55
URL: http://www.meekatt.com
Postat av: Linnea - Livet som hobbyfotograf

Usch va jobbigt det låter... Men tänk positivt och se till att bli bra och strunta i skolan tills du har blivit bra! (Det är lätt att säga men inte så lätt att genomföra) Men försök iallafall! =)

Jag visste inte att det kan bli så att den inte försvinner, jag trodde det gick bort direkt med antibiotika... Tråkigt, men lycka till! =)

2012-02-10 @ 15:11:45
URL: http://linneamarksell.blogg.se/
Postat av: Hemimamma

Nu har jag svarat inne på bota borrelia.



Jag skulle uppskatta om du ville ge mig namnet på läkaren du känner så att andra kan få hjälp??



skriv till [email protected] så blir jag tacksam.



Hemikram

2012-02-10 @ 23:33:10
URL: http://hemimammashetsiga.wordpress.com
Postat av: Bettan

Hej !

Kan du ge mig namnet på den där läkaren och gärna hans kontaktuppgifter.

2012-02-20 @ 13:32:36
Postat av: Tinerfe

Hej, jag forstår precis vad du känner. Jag har också borrelia och din läkare behandlar mig (jag har jättetur också). Jag tvivlar också ibland: "Om jag inte har borrelia? Om proverna som jag skickade till Tyskland har fel? Men vi måste tänka att det är många som har den här sjukdomen och har samma symptom, alla kan inte ha fel. Det är vanliga läkare som har fel och vill inte lära sig... Krya på dig!

Svar: Tack för din respons! Jag är ledsen att höra att du också har borrelia, och jaa, det är lätt att tvivla. Dels för att alla andra tvivlar och man vill tro på läkarna, och sedan också för att man inte riktigt vill ha sjukdomen när man väl har insett hur otroligt krångligt det är och svårbotat när det väl gått så långt :/ Men vi ska kämpa och bli friska! Skickar över kramar till dig, kämpa på :)
Alicia (alias)

2013-03-31 @ 13:43:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0