Att leva med oro

 

Igår var jag hos en öron- näsa- halsdoktor. Jag fick göra ett allergitest, pricktest på armen, eftersom jag sökte för allegiska besvär (alla nysningar, snoret som verkar försöka sig i näsan, ögonen som rinner och kliar mm, jah, klassiska allergisymtom). Satt och väntade i femton minuter på resultatet, höll tummarna, hoppades verkligen att det skulle visa någonting så att jag i alla fall fick någon slags förklarning. Men icke sa nicke, det visade ingenting. Väldigt konstigt tyckte både jag och han som tog provet (som för övrigt är student på samma skola som mig haha, han hade dock tagit ett sabbatsår för att jobba... så tänk om vi ses i korridorerna nästa år? Lite halvskumt sådär). I alla fall så fick jag träffa doktorn sen och berätta om mina besvär. Jag blev lättad, han tog mig seriöst! Han lyssnade faktiskt på mig och hade tid för mig, wow, kan det gå till så? Han klassade mig inte som hypokondriker utan tog mig seriöst, vi hade ett samtal, inte någon desperat stressad envägskommunikation där. Härligt!
Han kollade mig i örat (det jag har lock för), i näsan och i munnen (ni vet, med en sån förstorad glasspinne, fy vad jag hatar dem, får panik när den sticks in i munnen. Ryggade tillbaka och fy vad otäckt. Är så hemskt rädd att den ska komma åt spyreflexen! Tycker inte om att någon grejar långt bak i munnen, det ger mig panikkänslor). Allt såg friskt ut. Skit.
Ja, visst är jag konstig som VILL att de ska hitta något fel med mig? Haha, kanske inte direkt så vanligt. Men när man har sökt och sökt, försökt och försökt hitta en orsak till att man mår skit, ja då vill man verkligen hitta något. Annars tror man att man håller på att bli galen, och det är inte någon rolig känsla att börja tvivla på sitt förstånd när man behöver det som bäst eftersom kroppen brakat ihop.
Efter att han kollat de där grejerna och skrivit upp de symtom jag sökte för (ehe, jag nämnde i princip bara de som hade med öron- näsa och hals att göra) så började han känna på mina lymfkörtlar. Först sa han att han inte kände några, precis som de andra läkarna, men den här gången (jag kände tillit till honom) så tog jag tag i hans finger och visade vart han skulle känna. Han var professionell, för han kunde erkänna när han hade fel. Han sa att han nu kände att det var en del svullna lymfkörtlar där ja. Det kändes så skönt, de andra läkarna har bara viftat bort det och nöjt sig med att känna där de först känt, inte lyssna på min "tillrättavisning". Han kände på min knuta ovanför nyckelbenet och reagerade på att den var ganska rejäl. Han frågade om någon hade tagit prov för mina svullna lymfkörtlar, och jag berättade att det tagits blodprov för att se ifall det skulle kunna vara cancer i dem, men att inget prov på själva körteln tagits, vilket han tyckte var konstigt. Så han ville att vi skulle ta ett sådant.
Mamma mia!
Läskigt, men äntligen!!
Jag fick lägga mig ner och så snackade han och sköterskan om hur de skulle göra. Fy vad nervöst det var, jag tycker inte riktigt om att bli stucken om man säger så. Men det gjorde inte så ont, inte just då i alla fall, däremot efteråt. Jag har haft väldigt ont i den lymfkörteln de stack i. Det liksom strålar ut i nacken och armen, känns som om den sprutar ut gift, men det vet jag ju att den naturligtvis inte gör.
Sen ordinerade han lite blodprov som jag skulle ta också. Köldkörtelprov, borrelia, hb och vanligt blodprov (I guess).

Idag ringde han och jag fick svar några av proven. Ingen anemi (järnbrist) i alla fall, det har jag ju haft men nu är det stabilt, och köldkörtelprovet visade inget utanför gränsvärdena i alla fall, däremot så hade jag faktiskt en sak som var utstickande. Jag hade förhöjt värde på de vita blodkropparna, närmare bestämt en viss typ av vita blodkroppar som kallas eosinofila blodkroppar. Tydligen kan man ha förhöjt av dessa vid allergi, parasiter, maskar eller bakterieangrepp. Hm. Jag som är så hemskt noga med maten och vatten utomlands, att allt ska vara ordentligt tillagat osv, har svårt att tro att det är en mask. Men vem vet, tänk om det är boven i dramat? Det skulle ju vara det bästa egentligen (men det äckligaste!! Fy för, mådde dåligt när jag läste om olika maskar som kan finnas i tarmen, måste de ha bilder också...), för då går det att behandla på några dagar. WOW, tänk att bli frisk (okej, symtomen skulle nog finnas kvar ett tag, men ändå) på några dagar. Det hade varit helt fantastiskt.

Jag har lekt detektiv och sökt omkring massor på internet hela kvällen och hittat några intressanta grejer. Har man förhöjt eosinofilantal så kan det leda till att det kliar - tänk om mitt eksem vägrar läka på grund av alla överflödiga eosinofiler som rusar runt i kroppen? Jag hade tt värde på 1,2 och normalintervallet var på 0,1 - 0,6.
Dessutom så hittade jag att de ögondroppar, zaditén, jag blivit rekommenderade att ta av ögonläkaren innehåller ett ämne som hämmar tillförseln av eosinofiler till ögonen och därför hjälper bra. Hm igen. Intressant! Tänk om det är därför jag har problem med ögonen, för att jag har alldeles för mycket sånna blodkroppar?
Det som gör mig liiite orolig (dock är risken inte särskilt ög, därför är jag egentligen inte så orolig för det) är att det stod att man kan ha förhöjt eisinofilantal om man har lymfom eller leukemi, och symtomen på lymfom stämmer ganska bra in på mina saker (fast det är det ju mycket som gör haha). Men nu har jag ju lämnat lymfkörtelprov, så då får jag ju svar på det, om någon vecka. Men som sagt, det är antagligen ingen risk, men antagligen innebär ju också att det finns en liten minimal risk, vilket gnager lite. Någon måste ju vara den personen, och med min lycka med statisktiken (jag lyckas dra på mig många saker som bara drabbar 2 % av befolkningen, mycket märkligt att sådana saker ofta verkar hamna på SAMMA personer, en olycka kommer sällan ensam va?) så skulle det inte förvåna mig egentligen. Fast om jag får ha någonting att säga till om för en gångs skull så tycker jag att det räcker som det är, jag vill inte ha fler problem :P

Så, nu får jag väl bara vänta med spänning på resterande provsvar!

Ps. Jag fick ÄNTLIGEN tag på borreliakliniken i norge och har bokat tid, jag kan ju avboka beroende på vad det svenska borreliatestet visar (som inte är i nääärheten av lika omfattande och noggrant). Det är trots allt fortfarande mycket, ja ännu mer, som pekar på att borrelia kan vara anledningen till mitt mående. Eosinofilantalet kunde vara förhöjt om man hade någon bakterie, varför inte en borreliabakterie då?