Att leva med oro

 

YES JAG HAR KÖRKORT NU! :D
Jag klarade det, jag var hemskt nervös men fick ingen panik, helt otroligt. Vilken lättnad :D
Är stolt över att jag klarade både teorin och uppkörningen på första försöket! Det hade känts surt att behöva boka en ny uppkörning att vara nervös för nu, det slipper jag, för nu är det klart, jag fixade det, wihooo :D
Min körlärare berömde mig innan jag skulle köra upp i morse och berättade att han jag körde med i tisdags (min körlärare kunde inte då) hade sagt att jag var jätteduktig, en smart tjej, och att han var imponerad. Dessutom så sa hon att snubben i fråga aldrig berömt någon sådär genom de två åren hon jobbat där. Då blev jag glad, det gjorde mig lugnare inför uppkörningen! Och inte nog med det, hon berättade också att ingen av hennes elever hade fått så högt på teoriprovet (jag fick 61/65. Blev lite förvånad att ingen hade haft högre...), eller att det i alla fall var bland de på toppen.
Ja, jag måste få skryta lite, eftersom jag för en gångs skull är stolt över mig själv och tycker att jag har gjort bra ifrån mig :)

En tung sten jag bar på har jag nu lämnat bakom mig, känns väldigt skönt! Tyvärr är jag lite för utmattad för att känna den glädje jag egentligen känner just nu, eller hur man ska förklara det. Hde jag inte klarat det så hade jag brutit ihop, det hade varit droppen, nu är det mest som om jag äntligen tillåter mig att andas ut och vara trött och har inte riktigt kraft att vara glad (även om jag såklart är det!). Alla krafter har liksom pyst ur mig nu, tror nästan jag ska lägga mig och vila ett tag, se på någon serie och äta choklad! Det låter bra. Försöka samla energi till kommande utmaningar.
Jag tar mig framåt (och nu kan jag göra det i bil, utan övningskörningsskylt, moahaha ;D), jag fixar saker, fastän jag mår som jag mår... jag tycker faktiskt att jag får vara stolt över mig själv för det! Om folk bara visste hur jag kämpar för att orka leva normalt, då skulle de nog också tycka att det är bra gjort. Fy vad jag har svårt för att berömma mig själv och vara stolt, det tar emot, får man vara stolt eller blir man egoistisk då? Jag är van vid att göra mig så liten som möjligt inombords, inte sträcka på mig. Kanske dags att börja göra det?

Nu har jag i alla fall körkort, underbart att jag klarade det :D