Bussresa och kvällsångest


Nu ligger jag här borta i min säng. Såklart finns ångesten där, inför morgondagen. "När ska tjejerna jag bor med åka hemifrån?", "Vilken tid ska jag sätta klockan på för att inte riskera att vakna och upptäcka att jag är ensam hemma?" (jag kommer sätta klockan på sju och sedan snooza tills jag hör att de går upp, då går jag också upp, allt för att få sova så mycket jag kan men inte riskera att de går när jag sover. nej, jag vill inte fråga dem kvällen innan när de ska gå upp, även om det hade underlättat mycket. Vill inte vara till besvär.), "Vad ska jag hitta på för att inte behöva vara ensam hemma så mycket i morgon?" är några av alla oroande tankar som snurrar runt innanför hjärnbalken just nu.

Idag åkte jag och min kompis buss - bort från min kära moder och mitt barndomshem - hit till mitt nya hem, i en annan stad, en annan tid, en annan dimension... okej, nu ska vi inte överdriva. Det gick bra med bussresan (ur panikattackssynvinkel i alla fall), bussen var nästan tom, men det kändes väldigt skönt att min kompis var med. Att åka ensam vet jag inte om jag hade varit redo för. Inte med den arga busschauffören i alla fall, haha, han stannade hela bussen (fy vad jag fick panik när han gjorde det! Såg framför mig hur han sprang ut ur bussen för att spy i diket eller något) för att gå fram till mig och min kompis och skälla ut oss för att vi inte hade fötterna på golvet. Efter det vågade jag ju knappt röra på fötterna!
Jag tycker att det känns viktigt hur busschauffören är och brukar alltid skanna av honom/henne innan jag går på. Om det är en snäll busschaufför så är jag mycket lugnare, för då tänker jag att OM jag skulle få en panikattack som spårar ur helt (eller om någon skulle börja må illa och spy) och jag typ vill hoppa av bussen så skulle busschauffören i fråga vara förstående och hjälpa mig, lugna mig. Är det däremot någon som han idag, ja då skulle jag snarare bli utkastad med huvudet före i en sådan situation - så känns det i alla fall.

Nej nu ska jag väl försöka gå och lägga mig, med tanke på att jag dumt nog har tänkt sätta klockan på sju i morgon, bara utifall att liksom... :/

Ps. Först ska jag bara berätta vad jag gjorde ikväll också, men det får bli i nästa inlägg eftersom det ska in under en annan kategori (ja, det är ju västa dilemmat att bestämma vilken kategori inläggen skall hamna i! Det där med att ta beslut är inte min grej....). Synd att man inte kan ha ett och samma inlägg i flera kategorier.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0