Alarm. Han kanske är magsjuk!
Just nu är jag inne i en mardröm, och nej jag sover inte (fastän jag borde göra det med tanke på att klockan är tre), det händer på riktigt. Kanske överreagerar jag och får se i övermorgon eller något att det var falskt alarm, men i min hjärna så är det här ett full-beredskap-läge, kris.
Jag önskar att jag kunde skriva det här i dåtid, så att jag kunde säga att allt har gått bra, att jag klarade mig igenom det, men det kan jag tyvärr inte. Jag är mitt uppe i den här mardrömmen och vet inte vad som ska hända härnäst.
Min pojkvän, som jag har varit med hela dagen, är kanske magsjuk!!
Det började med att han hade jätteont i huvudet när jag skulle åka därifrån. Sen skulle vi träffas senare, men han sa att han var sjuk och inte kunde komma. Här började min ångest stiga rejält. Sjuk, vadå sjuk? i vad? Varför, hur?
Jag skickade ett sms och frågade vad för sjuk han var. Då svarade han såhär "har ont i magen men inte spytt"!! Fy vilken panik det gav mig. Om han skrev så så betydde det att han faktiskt mådde illa och och och? Annars skulle han väl aldrig skriva någonting om spy till mig. Han vet ju hur rädd jag är.
Vi skulle kolla på film där jag var, hos mina kompisar, men efter fem minuter gick jag ut och ringde mamma - med paniken i halsgropen, och hjärtat, och andan och hela världen kändes det som för jag kunde inte andas. Hon försökte prata vett i mig, men jag vet inte hur mycket som gick in och hur mycket som åkte ut genom andra örat eller inte ens kom in genom det första. Budskapet att jag skulle "sträcka på ryggen, lägga upp händerna med handflatorna uppåt och välkomna paniken" gick fram i alla fall. Jag testade sen när vi hade lagt på, försökte stå ut och låta paniken komma. Jag klarade det med nöd och näppe, men jag hade ju inget val så det gick. Sen satt jag och smsade med min pojkvän för att höra hur det gick för honom, försäkra mig om att han fortfarande inte spytt. Det hade han inte, men blev jag lugnare för det? Nej, för det värsta scenariot rullade fram som på en filmduk inne i mitt huvud. Tydligen ska man inte, enligt psykologvetenskap, försöka lugna sig själv genom tankar som "nejdå, han är säkert inte magsjuk. Mitt värsta scenario är dessutom helt överdrivet och overkligt, det kommer inte hända" för OM det skulle visa sig att han var magsjuk så skulle man falla ner i gropen att inte lita på sig själv ännu mer. Man hade ju fel, hjärnan är inte pålitlig, försäkringarna hjälpte inte- allt det här bygger på ångesten väldigt mycket i längden, mycket mer än den ångest man känner då när man sitter och tror att värsta scenariot skall inträffa. Så har i alla fall jag uppfattat det. Och bekantar man sig med tanken på sina värsta scenarion så blir de heller inte lika skrämmande.
I alla fall så kom jag in lagom till de fem sista minuterarna av filmen. De andra undrade såklart vart jag hade hållit hus. Jag är rädd för att de tycker att jag är helt knäpp som liksom inte åkte hem om jag nu ändå inte skulle se filmen (det är bara typ sex minuter mellan), men det vågade jag ju inte eftersom jag då skulle bli tvungen att vara ensam hemma (de andra två tjejerna var också med och såg på film). Så jag bestämde mig alltså för att jag får leva med att de kanske upptäcker hur knäpp jag är, även om jag helst hade velat att de fick leva i tron att jag inte är det ett tag till...
Aj, nu har jag också ont i magen! Läskigt. Genast tror jag att det är magsjuka. Aj aj aj. Det kaaaan ju också vara så att jag är alldeles gasig i magen av all oro, men den teorin vägrar min fobi gå med på.
Usch, nu är jag vrålhungrig (kaaan ju vara därför jag har ont i magen också, men samma sak här, den teorin dissar min fobi också)! Vågar absolut inte äta något, för tänk om det kommer upp igen. Det jobbiga är att hungerkänslor kan få mig att tro att jag mår illa, och då blir jag skitskraj och tror att det är magsjuka. Trots att jag vet att det är för att jag är hungrig så smyger sig alltid "tänk om" tanken fram ändå.
Ja, tänk om himlen rasar ner i våra huvuden! Nu ska jag i alla fall försöka sova lite, och hoppas att jag inte drömmer en mardröm dessutom...
