ljust och härligt, men kliande förfärligt


Åh. Trots att det tydligen (till min fasa) snöade i natt så var det vår idag! Ingen snö på marken, LJUST (på riktigt!) vid halv sex och fullt på fikets uteservering som jag cyklade förbi på väg hem från friskis. YAAY, det kanske finns lite hopp om våren trots allt? Fast, jag borde akta mig för att skriva sådär för sist jag gjorde det så började det ÖSSNÖA en kvart senare.

Jag blir verkligen tokig på mitt eksem. Det kommer tillbaka! Med stormsteg. Kanske beror det på att jag stressat och varit så upprörd i samband med begravningen och allt (för helt klart är att mitt eksem är stressutlöst åtminstone). Eller så är det för att jag inte smörjde in mig som jag skulle nu i helgen då jag var bortrest (hade glömt min pyjamas och ville inte kladda ner allting + att det är sjukt jobbigt att smörja in sig och torka, som man gör snabbast om man är naken, om man är någon annan stans än hemma. Jag menar, det är jobbigt när man är hemma också...). Sen finns det ett tredje alternativ, och det är att det faktiskt är mjölkpåverkat. För nu har jag ju börjat äta mjölkprodukter och så sen 1,5 veckor tillbaka. Troligast är att det är en kombination av allting.

usch, igår smorde jag in mig igen och det var verkligen förfärligt. HEMSKT. Det kliade så jag visste inte vad jag skulle göra. Kunde inte somna på tre timmar utan låg frustrerad och försökte för allt i världen låta bli att klia. Trodde aldrig jag skulle lyckas somna, men jag blev väl så utmattad tillslut för på något sätt så somnade jag efter några riktigt jobbiga timmar.

Det är först när det kommer tillbaka igen som man kommer ihåg hur otroligt jobbigt det är. Annars förtränger man liksom det. Det har inte slutat klia under de två senaste månaderna men det har varit uthärdligt och fungerat och nästan obefintligt om man jämför med det som attackerar mig nu. Och det jobbiga är att jag vet att det här är nästan obefintligt om man jämför med när det var som värst! Jag vill inte dit igen, eksemet är riktigt bra på att trycka ner mig i botten och om jag ska kunna kämpa med min fobi för att försöka bli kvitt den så FÅR INTE eksemet komma tillbaka. Då kommer jag inte orka fightas mot fobin, men såklart ska jag försöka vad som än händer.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0