gammal mjölk?
Jag har haft massa ångest nu, och suttit och väntat på, och fruktat, min dom.
Igår köpte jag en risgrynsgrötskorv och åt upp halva, andra halvan stoppade jag in i kylskåpet. I morse tänkte jag att det skulle vara gott att äta till frukost, men där la fobin näsan i vädret och påminde mig om att den legat öppen i kylskåpet och kanske var gammal! För tänk om mjölken typ hunnit surna eller något och jag åt det och blev matförgiftad och spydde. Tankarna och känslorna skenade iväg.
Jag ringde mamma och frågade om jag kunde äta den (ville ha försäkringar, suck, egentligen borde jag inte ha ringt - för det är just sådant som gör fobin värre. Jag ska utmana fobin inte bygga upp massa trygghetsmåsten och snurra in mig ännu mer i den). Självklart kunde jag äta det.
I vanliga fall så skulle jag slängt den och inte vågat äta den ändå, men jag tänkte att det var väldigt dumt av mig. Jag ville faktiskt ha risgrynsgröt, och jag ville framför allt inte låta fobin ta över helt. Jag hade redan kompromissat med fobin (jag skulle äta om jag fick ringa till mamma), så nu var jag helt enkelt tvungen att äta den där gröten.
Jag åt, och kände mig jättekonstig efter att jag ätit (oron såklart) och trodde genast att jag mådde illa för att den var gammal trots allt. Nu var det bara en tidsfråga innan jag skulle spy...
Gjorde jag det?
Nej det gjorde jag inte, och nu har jag bara små små sting av ångest kvar över att jag åt den - jag sitter i alla fall inte längre och väntar på, eller fruktar, min dom ;)
Duktig du är som åt den trots allt, Baby step, eller vad är det vi har sagt?:)
Svar: Ja det kan mycket väl vara så att vi inte orkar för att vi inte gör något, idag har jag trots allt varit och handlat HELA dagen. och imorgon kommer en vän över så vi ska fika och ta en promenad. Kanske hjälper det, jag hoppas i allafall att jag får sova i natt för mitt humör, ja det är från en annan del av universum.
Men du har även så rätt, vi fixar bra mycket mer än vi tror och vågar hoppas om, Se bara på oss idag, vi är ju här och vi kämpar oss igenom mer.
Vi är bra duktiga! Kram på dig hjärtat.
Bra gjort!
Det är så häftigt att läsa om sådant, för någrä år sedan hade jag heller inte ätit den. Inte om inte mamma först försäkrat mig om att det inte var någon fara.
Nu skulle jag inte ens fundera, snuskig som jag är skulle jag säkert inte börja fundera över om jag skulle bli matförgiftad förrän den legat öppen i tre-fyra dagar...
