en kamp för livet


Jag klamrar mig fast vid hoppet

Håller huvudet över vattenytan

För att jag inte ska kvävas

 

Snälla, kan ingen tänka åt mig

Låta sina hjärtslag bli mina

Och blåsa nytt liv i mina lungor

 

Det gör så ont att jag vill skrika

Snart klarar jag inte att vara stark

Smärtan blir för påtaglig, för nära, för mycket

 

 

Skriven av mig, december 2008

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0