Att leva med oro

Det är helt galet att väldigt många som mår dåligt och är sjuka inte litar på sjukvården. Att man på internet rekkomenderar varandra att gå till "alternativare" istället för till läkare för att få någon hjälp. Min erfarenhet av vårcentraler och sjukvården är att de är jättebra på att behandla och diagnostisera konreta grejer - en cysta som syns på ultraljud, en bruten arm, järnbist osv - men när det kommer till personer som de inte på en gång kan hitta vad de lider av så "ger de upp". Om blodproven är bra så är personen frisk, punkt slut. Ungefär så känns det som att de resonerar. En läkare av fem (enligt mig) lyssnar på vad man berättar och kan ta hänsyn till sjukdomsbilden också. Oftast när jag har varit hos någon läkare det här året så har jag gråtit när jag gått därifrån eftersom de inte verkat lyssna eller haft tid/vilja att hjälpa mig utan bara skickat hem mig med att jag är stressad, trots att jag mår skit skit skit. Om det nu är för att jag är så stressad och har fått fysiska symtom av det, varför får jag inte åtminstone hjälp med hur jag ska gå vidare utifrån den informationen? Jag är riktigt besviken. Jag får känslan av att man måste ställa sig på vårdcentralen och skrika att man tar självmord om de inte hjälper en för att någon ska reagera... fast, det lär inte hjälpa för då skickar de bara en till psyk eller något. Suck. Vad ska man ta sig till?
Jag är definitivt inte ensam om att känna såhär (vi pratade om det på jobbet idag), så något är fel, och något måste göras, men vad?

Jag har tappat mitt förtroende för vården, jag känner mig vilsen och uppgiven. Uttrycket "du måste vara frisk för att orka vara sjuk" stämmer så otroligt bra. Man måste kämpa som en dåre för att få rätt hjälp när man är sjuk, och detta orkar man inte göra om man mår riktigt kasst. Jag är envis, så jag ska kämpa för att komma upp över ytan igen, jag ska gå till botten med vad det är som ställer till det så för mig, men jag tänker på alla de stackare som inte är så invisa, som inte har en mamma och mormor som gör vad som helst för att man ska må bra. Vem hjälper dem, när sjukvården sviker då de behöver dem som mest?