vilken tragedi
Det är skrämmande. Hemskt. Gräsligt. Man vet aldrig runt vilket hörn som döden väntar på sitt offer. Det kan hända när som helst, vem som helst.
Fick precis veta att min pappas kompis (som även jag känner och umgås med) dotter har dött i en bilolycka! (kände dock inte dottern, bara träffat några gånger när jag var yngre). Det är inte rättvist, men orkar inte ens säga att det inte är rättvist för jag säger det så ofta nuförtiden; att saker inte är rättvist. Men vad ska man säga!?
!")=?)("#!"?(!"#)?=!# sådär. Bättre?
Han hade två barn. Nu har han inga. Hans son gick bort för ett antal år sedan för att han hade en medfödd skada. Därefter lämnade hans fru honom. Och nu detta. Hur mycket orkar en person ta? Hur klarar man sig igenom det? ...på något sätt så gör man ju det, men hur? Jag lider verkligen med honom så otroligt mycket. Det måste vara en av de värsta grejerna som kan hända en person. Och honom har det hänt två gånger.
När sånt här händer så dyker det upp så oändligt många frågor. Varför hände det? Vad hade hänt om...?
Frågor som inte har något svar.
Det är frustrerande.
Hemskt.
Fy.
Hela tiden när någon/något för ämnet död på tal så tänker jag på min morbror som har cancer. Min pappas kompis dotter har precis gått bort, och jag kan inte tänka på något annat än på min morbror, på den dagen, när det är han. Jag vill inte! Han lever ju nu, det är onödigt att tänka på något annat, det är i framtiden. Men Det Gör Så Ont I Hjärtat. Jag vill bara ställa mig och skrika - men det gör man inte. Hur ska man bli av med sin frustration och den där enorma smärtan i bröstet då? Jag skriver... Men när inte det hjälper?
Vad ska man säga? Vet liksom inte ens vad jag ska skriva.
Fyfan, det är så hemskt att det är galet, jag lider med honom, och hans omgivning, och hennes omgivning, och dig!
Det finns inget som är rätt i det, och jag är mållös över hans styrka!
Jag tror att han klarar det hör också, hur hemskt det än är, för han måste ha ett väldigt starkt inre och en gigantiskt klokt hjärta.
