Att leva med oro

Jag har en spyfobi och lider av ständig ångest och panikattacker. Jag vet att jag inte är ensam om att ha det såhär, och jag vet att jag gärna skulle vilja få veta hur andra som har det som jag lever sina liv. Så min tanke är att berätta lite om mitt liv, hur det är att leva med en fobi, oron, ångesten, paniken och allt annat som hör till så att den som är intresserad kan få ta del av det. Kanske någon som har det som jag, någon som känner någon som har det såhär eller någon som bara är nyfiken. Ni är välkomna att läsa allihop :) Det ska inte vara tabu att erkänna att man lider av ångest och panikattacker! Vi är många som gör det, och för mig är det en tröst att veta att jag inte är ensam. Vill du komma i kontakt med mig utanför bloggen? Då kan du skicka ett meddelande till: [email protected]

tomtarna, vart tog ni vägen?

Helt plötsligt smög sig mamma in på mitt rum och snodde alla tomtar! Nu är julen alltså slut och skall kastas ut. Det känns väldigt sorgligt. Orsaken till att jag orkar med vinterhalvåret är att det är så mysigt med julen, så när granen och det extra ljuset i form av ljusstakarna ska ut så blir jag illa till mods. Plötsligt känns det som att mörkret får mer plats, när inte det där söta, romantiska, mysiga finns kvar längre. Då inleds en lång väntan på våren och ljuset som våren för med sig.
Jag önskar att jag kunde hoppa över den här tiden på året, januari (när julmyset är slut) och februari (som ändå bara slaskar bort). Varför inte åka utomlands under de här månaderna liksom? Jo det kan jag tala om: det finns inga pengar till det, too bad.
Så, jag antar att det bara är att sitta och vänta på bättre tider. Fel, fel fel, för glöm inte bort att bättre tider inte bara dyker upp serverat på ett silverfat, nej man måste jobba för det själv - d'oh!

Snyft, tomtarna, varför lämnade ni mig. Mamma lurade er in i garderoben!

Åh det är asgott :D

Hejsan



Äru sugen på en design så kostar bara mina designers 75 kr eller 100 :P

Svar: Åhh va kul att du vill skriva med mig:D Ja precis jag har ofta känt mig ensam om detta. När jag berättat för folk så säger de att de förstår men man märker ju att det inte alls är så. Man känner alla konstiga blickar man får.



Är det lugnt om jag frågar när du oftast får dina panikattacker och ångest? kram

Anmäl er till dagens blogg!

Åh, vad jag känner igen mig (som vanligt)! Julen är det enda jag gillar på vintern. Jag gillar den dock för att jag tänker att man inte kan bli sjuk under julen. Annars fyller jag år i februari, men då känns det bättre eftersom det inte är så lång tid kvar.

Svar: Ja det var jätte bra svar gumman:) Jag önskar ingen att må så dåligt och få panikångest men det känns ändå bra att man inte är ensam om det. Jag har faktiskt aldrig träffat någon annan som också har panikångest så det känns jätte bra att prata med dig om det:)



Jag får panikångest av känslan att vara ensam. Att bli lämnad själv. Att vara helt ovetande om något. Tex på skolan eller jobbet när man får en uppgift och inte har någon aning alls om vad man ska göra. Och av förändring. Det får jag mest panikattacker av. När något man är van vid plötsligt förändras. Som när en kompis flyttar, när man slutar skolan och byter klass, när bussarna o tågen byter tider, ja sånna 'små saker' som är väldigt normala för vissa andra. kram