att andas ångestluft
Nu börjar den otrygga vardagen igen (ja, jag tror att det är söndag haha) och jag är så tillskruvad av oro så jag vet inte vad. Tanken på en hel termin med det här är överväldigande. Jag känner mig så liten, handikappad och uppgiven inför uppgiften att ta mig igenom terminen, men samtidigt så vet jag att jag kommer klara det, fast det kommer bli plågsamt.
Det kändes så skönt att jag fick en "lugn" start med tanke på att de jag bor med var hemma i "pass" hela veckan, så jag behövde nästan aldrig vara ensam. Plus att jag hade många roliga saker att se fram emot förra veckan. Men nu? En vecka full av oro och panik, jag vill inte, vill inte, vill inte - har jag lust att skrika ut genom fönstret. Ingen skulle förstå. Jag är ensam, instängd i det här rummet, fyllt med ångestblandad syre, och ingen förstår. För de är inte här inne, de tittar bara in genom fönstret. De andas inte samma luft som jag, så hur skulle de kunna förstå? När de inte vet hur det är att ta ett andetag av den där paralyserande ångestluften. Den kväver mig inifrån och skrumplar till hjärnan som i självförsvar skickar ut en panikattack. Även om jag förstår att de inte förstår så är det likväl förbannat jobbigt att ingen förstår!
Jag hatar att vara ensam, ensam med mig själv och mina tankar instängd i ett rum fyllt med ångestluft...
Kommentarer
Postat av: A Meths
på något vis kan jag relatera till det du skriver, "och ingen förstår. För de är inte här inne, de tittar bara in genom fönstret. De andas inte samma luft som jag, så hur skulle de kunna förstå?" det känns ibland som att ingen alls förstår då de faktiskt inte är där, eller känner de man själv känner.
Men det blir bättre vännen, det kommer bli bättre!
Postat av: Molly Bergström, UPPSALA
Jo men precis!!
Det är sjukvårdsrådgivningen :) dom kan svara på alla frågor om man är orolig över hur man mår eller om mediciner och sånt :) 1177! Superbra.
Postat av: A Meths
Svar: Uppsatsen blev lite lång kanske men jag tror jag fick med allt :)
Och jag önskar att jag själv fick välja bok men sån tur hade jag inte så det var bara att genomlida den :)
Trackback
