snälla snälla, jag vill inte dit igen


Nu sitter jag här och är hur orolig som helst! I morgon åker min pojkvän, dagen jag har gruvat mig för enormt mycket hela veckan. Hur ska det gå? Hur ska jag klara det? Jag ser verkligen inte hur jag ska ta mig igenom det mörkret jag kommer gå in i. Jag vill inte få massa panikattacker igen. De har hållit sig borta nu ett tag, för att jag har känt mig trygg - och wow vad det har varit underbart (det har också gjort att mitt eksem har dragit sig tillbaka). Nu kommer de börja hemsöka mig igen (och eksemet med), som en till synes ändlös skräckfylld återkommande mardröm. Det går inte att beskriva hur orolig jag är för att jag ska börja må sämre än vad jag gör nu. Jag har sån ångest och kan börja gråta när som helst då jag tänker på att panikattackerna kanske kommer tillbaka. Att det kanske blir som i slutet av förra terminen då jag mådde s k i t och fick panik hela tiden. Det är så obehagligt, så läskigt, och fy fy fy fy fy. Det går verkligen inte att beskriva hur förfärligt det är. Jag vill inte dit igen, rädda mig snälla någon...

Jag vill inte ha det sådär igen... det är läskigt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0