Att leva med oro

Jag vill inte att det ska vara det. Inte den här drömmen i alla fall. Känner mig olustig.

Ibland drömmer man helt sjuka saker! Som inatt... Eller i morse när jag hade lyckats somna om igen. Jag drömde att jag var otrogen med min och min pojkväns gemensamma vän. WHAT? Varför? Jag förstår ingenting, för jag har aldrig ens varit intresserad av honom. Jag vågar knappt se min pojkvän i ögonen nu för att jag skäms så mycket, det var ingen rolig dröm. Ni vet, man brukar ju inte kunna känna riktiga känslor i en dröm utan det brukar kännas lite halvluddigt. Men i den här drömmen så kände jag riktiga känslor. Det gjorde ONT i själen, jag blev helt förkrossad, när min pojkvän upptäckte att jag varit otrogen. Min plan (i drömmen) var att testa med den här kompisen och se hur det skulle fungera (antagligen drömde jag det för att jag inte har haft något mer seriöst förhållande än det jag har nu, så jag känner väl att jag inte har något att "jämföra" med, och är helt enkelt nyfiken I guess), och sedan spola tillbaka tiden -  för någonstans kände jag tydligen av att det var en dröm ändå (Kan tillägga att jag aldrig skulle vara otrogen på riktigt). Men sedan blev drömmen verklig, och då togs spola-tillbaka-knappen bort. Pojkvännen sa något i stil med "se dig inte tillbaka, det går inte att ändra. Nu är det bara att titta framåt, för det går inte att göra ogjort". Jag blev helt förstörd när jag insåg att det inte gick att göra ogjort.
Det lustiga är vad hjärnan kokar ihop av saker man faktiskt lagt i bakhuvudet utan att man medvetet kommer ihåg det. Jag och min pojkvän hade snackat någon gång om att vår gemensamma vän gjorde bajsränder i toan (jag kan skriva detta för att den enda som känner mig IRL och vet om min blogg är min mamma - det finns fördelar med att inte lämna ut sin blogg till folk man känner hehe). Och i drömmen så drev min pojkvän med det här och sa att "ja, nu får du leva hela livet med de där bajsränderna!". HAHA! Är min hjärna sjuk eller är den sjuk!?

Jag kan inte sluta grubbla på den här drömmen, varför drömde jag det? Det sägs ju att man drömmer saker aven anledning, att det är det undermedvetna som får fritt spelrum. Så vad försöker mitt undermedvetna tala om för mig? Att jag är orolig för att leva med bajsränder!? Nej men kanske att jag är orolig för att behöva leva med vissa grejer, att det inte förändras när man blir äldre - något mamma faktiskt sa till mig i telefon igår. En sådan sak är att han inte förstår min fobi/panikångest, det gruvar mig. Kanske var det detta som triggade drömmen? Jag älskar min pojkvän, men kanske funderar mitt undermedvetna på hur det skulle ha varit om jag blev tillsammans med någon annan (för att det i en del avseenden skulle varit lättare, tex vad gäller min fobi. Inte nödvändigtvis bättre för mig, men lättare). Men samtidigt säger det till mig att det är lönlöst att fundera så, eftersom ens beslut inte går att göra ogjorda? Man kan inte spola tillbaka tiden. Jo, visst, man kan göra slut och så, men det skulle jag inte kunna eller vilja. Som i drömmen, jag skulle bli HELT förkrossad. Han är en så stor del av mig och mitt liv nu, vi hör liksom ihop och jag skulle inte vilja vara utan honom. Saknar honom till och med om vi inte ses på en dag. Jag jobbar på att ha tryggheten i mig själv, för den biten är viktig. För det får inte vara sådana saker som gör att jag håller ihop med honom. Och har jag inte tryggheten i mig själv så är det svårt att se vart gränsen går för när det blir osunt...

Men FY vad den här drömmen ställde till det i hjärnan på mig. Och blä vad jobbigt det kommer bli att träffa vår gemensamma vän, kommer kännas jättewierd.
Dåligt samvete, det gnager i mig. Äter upp mig inifrån. Men jag kan inte berätta för pojkvännen om drömmen, No Way, för då kommer han börja fundera på varför mitt undermedvetna tänker sådana tankar (han är av åsikten att drömmarna är ens undermedvetna som talar typ). Gaah, känns som om jag faktiskt har varit otrogen mot honom genom att drömma såhär! Skit vad jag har dåligt samvete.
Oftast brukar man ju inte komma ihåg sina drömmar, nu förstår jag varför. För de påverkar faktiskt ens IRL-liv.
Ja, det har jag funderat över. De drömmar man drömmer men inte kommer ihåg. Påverkar de ens uppfattning och inställning till personer/saker när man vaknar? Är det därför man ibland kan träffa någon och känna sig olustig/att det är lite obehagligt men inte sätta fingret på varför? Hmm....

Förlåt, jag älskar dig fastän jag drömt såhär :''(