jag ska inte bli fågelmat
Nu sitter jag här i sängen, insmord med mjukgörande kräm efter en kliande dusch (pga eksemet jag har är det vidrigt hemskt att duscha). Funderar på allt jag skulle vilja skriva på bloggen, att det finns så mycket, men samtidigt så lite. Jag vill ju att det jag skriver ska vara intressant, och med mitt kassa självförtroende så är ingenting jag skriver intressant. Fast, kanske är det just det som är intressant för folk att läsa, om vardagliga händelser och ärliga tankar kring dessa, någonting som folk kan relatera till? För konstigt nog - egentligen inte konstigt - så har nästan varenda person som sitter där bakom sina datorskärmar en släng av dåligt självförtroende, ångest, oro, deppighet, avundsjuka osv osv och tror att de är de enda som tänker/gör si eller så...
Bara en tanke, något som dansade förbi i mitt huvud.
Nu ska jag och min pojkvän till IKEA (smygreklam! :P), och sen bär det av till en fyra timmar lång lektion för min del. Kursstart. Antagligen kommer jag få panik någon gång under dessa fyra timmar, eftersom jag kommer känna mig så instängd, för att jag inte bara kan gå därifrån. Tycker inte om sånna föreläsningssalar som är som en amfiteater och någon måste sitta i mitten, instängd med folk på båda sidor om en. Jag sätter mig alltid längst ut, ifall jag skulle vara tvungen att springa ut för att jag får panik eller mår illa eller vad jag nu tror ska hända. Kanske en fågel kommer och äter upp mig?
Nejdå, det där sista tror jag inte, men för vissa låter det väl lika fånigt. Men de vet inte hur det är, det här, och det är väl tur för dem :) men ibland önskar man att folk kunde få testa, bara för ett pyttelitet tag, hur det är att ha panik, så att de kunde förstå.
Svar: Haha juste det har jag inte tänkt på:P
Ja det är jobbigt att det ska vara så svårt. Haha ja att veta vad alla killar känner om en vill man ju inte veta men just den man själv gillar.
Hm näe hans ex är jätte bitchig. Vi har bråkat jätte mkt så det är det som gör det så jobbigt också.
