saknar mig själv
Man vet att allt inte är som det ska när man får världens gråtsammanbrott för att man tappar en lök på golvet.
Det gjorde jag igår - och fick världens psykbryt. Började gråta och orkade inte någonting, kände mig helt förstörd. Är verkligen på bristningsgränsen hela tiden, går på en tunn lina och när som helst trillar jag och slår mig. I vanliga fall skulle jag hoppa upp på den där linan igen och göra ett nytt försök att hålla balansen och komma över till andra sidan. Men nu, nu orkar jag med nöd och näppe resa mig och hålla balansen på fast mark. Så känns det i alla fall. Minsta lilla småsak får mig att flippa ur. Känner mig som en bebis som sitter på golvet och gråter och skriker och vill ha nappen, tröst, uppmärksamhet, någon som tar hand om en...
Vill bli en liten bebis igen, för de behöver inte tänka på någonting, de blir omhändertagna och behöver aldrig vara ensamma. Det värsta är att de inte vet hur bra de har det. Fast... jag skulle kunna hoppa över den biten med att någon annan torkar en i rumpan!
Jag känner mig verkligen liten och svag. Känner inte igen mig själv, vart tog jag vägen?
En kompis skrev på sin facebookstatus "kan man sakna sig själv?" oh ja, det kan man. Jag saknar mig själv, för det här, det är inte jag. Kom tillbaka, jag ska behandla dig bättre! ...ska i alla fall försöka.
Svar: Ja, varför kan man undra, men övning ger färdighet, och änsålånge har jag ju inte dött ;)
Nej , hålla tillbaka en spya när man ätit något dåligt eller är magsjuk är nog svårt det men att undvika många gånger på grund av illamående och så , det är nog lite lättare.
Ja, jag gillar bara själva grejjen att när han varit iväg någonstans så tvättar han händerna, det är lugnande på något vis. Men det är ju inte det att han behöver springa o göra det hela tiden, som jag :( hehhe. Men innan man lagar mat och så är skönt för mig om man gör det:)
Jag är stolt över migsjälv som helt plötsligt pratar med någon om min fobi. Har alltid trott att jag varit ensam. Men gud så skönt att få skriva av sig lite med någon :)
Godnatt:) Hoppas du kommer i säng tidigare idag:)
Åter igen kan jag relatera till de du skriver, för nog är jag på gränsen till att bryta ihop jag med, och jag vet inte hur många gånger jag sagt till mig själv att det här inte alls är jag.
MEN ger vi upp? nej! och om du någonsin får tanken att ge upp och låta "sjukdomen" eller vad vi ska kalla den ta över, tänk då en gång till, om du fortfarande tänker desamma, hör av dig så kommer jag och slår lite vett i huvudet på dig :)
Svar: hah jag vet, lite udda kanske men ändå!
Och nja, jag vet inte om du verkligen vill ha bort allt tarmludd, för fyyy så dåligt jag mådde, sov nästan 23 timmar per dygn, visst inte vilken dag det var eller något, blev helt borta och gick ned massor i vikt för att inte tala om den oerhörda huvudvärken som bara kastade sig över en även i sömnen. Nej du inga vackra minnen
Oh ja, vad man kan sakna sig själv! I natt var jag nära på att börja gråta för att jag saknar mig själv. Just nu är jag en robot.
