ro för själen
Fy vad det är skönt att min pojkvän bor här. Det var längesedan jag hade en panikattack nu, och den där ständiga ångesten inför att vara ensam hemma behöver jag inte ha. Eftersom jag aldrig är ensam hemma nu när han bor här. Det är helt underbart att slippa ha så mycket ångest. Det ger mig lite ro i själen åtminstone.
Fast samtidigt så är det jobbigt också, dels eftersom jag inte vill vänja mig vid den här tryggheten eftersom jag är rädd att jag inte ska klara mig sen när den försvinner, men mest eftersom jag sover så otroligt länge nu. Innan så gick jag upp, eftersom jag inte vågade ligga och sova när jag var ensam, men nu sover jag från kl två (på natten) till halv ett (lunchtid) varje dag! Det vill jag inte göra. Det jobbiga är att jag lätt skulle kunna sova några timmar till! Fattar inte varför jag är så otroligt trött? Borde det inte finnas en sömngräns, när man helt enkelt inte kan sova mer för att kroppen har sovit tillräckligt? För mig finns i alla fall ingen sådan spärr...
sv: hej! vad skönt att höra.. det är verkligen förödande, folk förstår ju inte vilken hemsk fobi det är.. :/
Kanske sover du så länge för att du är på hel spänn under dagarna? så när du väl sover så måste kroppen "reparera" så att du orkar vara vaken sen?
Då kanske du behöver lite mer sömn för att just din kropp ska orka med allt, för trot eller ej så påverkar ju tankarna hur man mår fysiskt.
Svar: Jag kom iväg till skolan, gjorde det jag skulle och tog mig hem. Nu är jag dock helt död.
Galet påfrestande även om jag kanske gjorde det lite värre för mig själv genom att tänka negativt.
åhh va skönt att du inte fått några panikattacker på länge och att du mår bra:)
Svar: Haha ja jag får alltid jätte fina kommentarer om mitt hår men det är jätte svårt att ta in. Jag vet inte varför men jag känner mig inte fin i det och då känns det bara som att folk ljuger eller driver med mig.
sv: japp. jag bor ju med flera människor, dock kände jag de inte tidigare. hur jag vågade? well, har man haft en dröm länge så kommer man till slut till en punkt i livet då man bara måste. oavsett hur rädd jag var. inte för att flytta egentligen. utan pga min fobi & alla andra problem som ligger under min harmoniska yta (ha ha...). ibland handlar det bara om att göra. inte vänta. inte låta något stoppa. jag har utvecklats så sjukt mycket som person sen jag flyttade. är fortfarande livrädd för att spy, men så är jag ju inte helt ensam.
Hej! Jag har länge läst din blogg och för fösta gången i mitt liv känt mig sugen på att starta min egna blogg jag också. Jag trodde jag var ensam om att lida av denna spyfobi och nu har jag äntligen märkt att så inte är fallet. Vill bara säga att jag nu tagit tag i att öppna en egen blogg och börjat en egen resa. Nu kan jag äntligen kommentera och så hoppas jag att man kan få folk som kanske blir intresserade att följa med på min resa jag gör också. Har precis varit på mitt första kbt samtal och jaa.. känner att de kommmer bli skönt att dela med sig av varandras erfarenheter, så nu vet du , jag finns :) mvh Snuffs
Ja, har läst den sen i höstas då jag började må som sämst någonsin egentligen,jag satt o sökte runt på allt möjligt om våran fobi, och sen så fick jag upp din blogg. Har sen fösta gågnen jag läste, inte kunnat sluta. Det är så skönt på något sätt att bara få höra att man faktiskt inte är ensam i allt elände. Den här spyfobin är hemskt svår att förstå för alla som inte lider utav den och ja alla panikattacker o allt annat den medför såsom dåligt samvete över att man drabbar sin pojkvän med något som e så svårt att styra över osv, det är inte heller lätt. Men mitt i allt det svåra, och mitt i allt man påbörjat och undertiden man brottas med olika saker, så är den här kontakten med någon som har det precis likadant, helt otroligt underbart skön. SÅ aa, kunde inte låta bli o göra dig medveten om att lilla jag finns :) Och PS. jag lovar dig att designen gick på två röda, hihihi. Kopierade och klistradein WOP WOP shippp shoppp, så var den på plats:) Fast först så sökte jag på gratis stilmallar på vårt kära google då, men det kan vi ju utelämmna;) Tack för att du svarade på mitt försök till en ny vänskap , det här bli en resa, men som du säger: vad jag längtar efter den dagen då jag kan säga , JA, jag klarade det!
Något jag brukar tänka är att "man vet aldrig hur man mår i framtiden och därför bör man inte oroa sig för den". Vad jag menar är att du inte ska oroa dig för hur det kommer bli när din pojkvän flyttar. Tänk om du mår mycket bättre då och klarar det galant, då har du oroat dig i onödan :)
Jag sover också 10-11 timmar per natt om jag "får välja", klart att man är trött när man måste gå igenom så mycket hela dagarna. Nu går jag ju på sömnregler för att jag ska somna tidigt på kvällen istället för att sova länge på morgonen. Jag går upp sju varje morgon (det är döden när man gör det) och när kvällen kommer är jag faktiskt trött och ser fram emot att få gå och lägga mig :)
sv: det jobbiga var ju att den hindrade mig redan för länge, höll mig kvar i sverige mot min vilja. den har inte blivit bättre, tvärtom. den blir värre hela tiden. men nu är jag hemma iaf... kände mig aldrig hemma i sverige.
