Att leva med oro

Igår så var jag minsann riktigt duktig måste jag säga! Jag hade gjort en lista med saker jag ville få gjort (för jag mår så dåligt över att dagarna bara går utan att jag gör någon ting vettigt), och jag lyckades få gjort allting. Fast det tog hela dagen.
Man mår bra av att känna att man göra något vettigt. Jag borde bara förändra mina sovvanor så att jag går upp tidigare, tror det skulle göra att jag mår bättre - men varför ska det vara så stört svårt då? :O
I morse gick jag upp kvart i åtta (hör och häpna, för mig är det verkligen mitt i natten) för att jag skulle ringa till vårdcentralen och boka en akuttid. Sen kunde jag inte somna om på länge, det var jätteljust ute (ja jag är förvånad, ser det ut som att jag har gått upp den tiden på morgonen det senaste halvåret? :P). Jag upptäckte hur mycket liv och rörelser det var, och även att det var typ tre centimeter snö (jaha, vart tog våren vägen?). Blev nästan lite chokad där alltså, för hur kan jag bara so va igenom allt det där, när det är så ljust och så stökigt - ja för det lät verkligen mycket - det kan inte vara någon bra sömn jag får tiden mellan 7.30-12.30. Och ändå la jag mig ner och tvingade mig själv att somna igen i morse och sov till, jaa, 12.30, när jag hade världens chans att gå upp tidigt - jag var pigg! Fast, jag hade bara sovit 4,5 h så kände att jag troligtvis inte skulle förbli pigg om jag gick upp då haha ;D

Det var i alla fall en intressant upptäckt att se livet utifrån en morgonmänniskas ögon. Kanske stämmer det, uttrycket att morgonstund har guld i mun? Om det stämmer så är jag ganska fattig (oj hjälp, det kanske är sant, för jag har ju faktiskt inte en enda guldtand!).