Att leva med oro

När jag var hos psykologen i torsdags så snackade vi hela timmen om den panikattacken jag fick på vägen dit. Jag åkte tåg. Hade cyklat jättefort, och hann, flåsade av andfåddhet, med tåget i sista sekund. Väl på tåget så kom den krypande, som giftig gas, panikattacken.
Vi diskuterade och skrev ner sammanlagt tre a4 om panikattacken. Vad som utlöst den, vad jag tänkt, vilka symtom jag fick osv. Jag fick helt enkelt göra det jag fått i hemuppgift på plats (läs om hemuppgiften för att förstå det här inlägget bättre).

Såhär gick min panikattack till:

A. Situation
1: Cyklade jättefort för att hinna till tåget. Pojkvännen var med. Blev andfådd.
2: Gick på tåget
3: Läste ett avsnitt om att andas rätt ur boken "ingen panik"...
4: Såg en kille som höll sig för magen
5: Hörde folk som prasslade med påsar
6: Tyckte mig höra någon som sa något med spy
7: Kände mig lite yr och inbillade mig att jag nog mådde illa och blev åksjuk! (kan tillägga att jag aldrig blir åksjuk, men kan inbilla mig eller oroa mig för att jag ska bli det).

B. Automatiska tankar i de olika situationerna
1: "tycker inte om att vara andfådd", "tänk om jag inte hinner till tåget! Då måste jag ta bussen och det vågar jag inte", "jag är SÄMST som inte kom iväg i tid", "varför gör jag ALLTID såhär!?!"
2: "något kommer gå fel"
3: "tänk om jag får en panikattack här och nu? för att jag andas fel (för fort)? vad gör jag då?", "tänk om jag får en panikattack just för att jag tänker såhär? en självuppfyllande profetia" (och det blev det ju), "åhnej, jag kan inte göra någonting från att hejda den i så fall..."
4: "hjälp. tänk om han håller sig för magen för att han mår illa?", "det är säkert för att han är åksjuk som han kollar ut genom fönstret så mycket"
5: "tänk om det är någon som är åksjuk/magsjuk och tar fram en spypåse!!!", "vart ska jag ta vägen/göra om någon spyr?"
6: "tänk om personen som sa något om spy sa att någon hon känner har vinterkräksjukan!", "eller att hon tror att hon själv har det", "tänk om det smittar mig, vi andas ju samma instängda luft här i tågvagnen!"
7: "PANIK, tänk om JAG mår illa och måste spy!!", "Fy jag vill hoppa av tåget NU", "måste ringa mamma", "vad ska jag ta mig till!!", "tänk om jag gör något galet, tänk om jag skulle få sån panik att jag drar i nödbromsen, fast det vet jag att jag inte kommer göra", "tänk om jag får sån panik att jag måste spy!"

C. Konsekvenser i de olika situationerna

Känslor
1: oro. stress. självförakt. känsla av att inte räcka till och ej få tillräckligt med luft.
2: oro, stress. känsla av att något skulle gå fel
3: oro, stress, ångest. kände att jag började tappa kontrollen över mina tankar
4: oro, stress, ångest, början till panik. obehag till följd av att massa jobbiga/besvärande tankar for genom huvudet kring spysituationer
5: oro, stress, ångest, började känna mig instängd, paniken började göra sig påmind ännu mer
6: oro, stress, ångest, instängd, mer panik, känslan av att andas för varm och dålig luft med för lite syre
7: PANIK!! + alla andra tidigare känslor i en enda röra

Fysiska symtom
1: ökad hjärtfrekvens (cyklade ju), andades fortare = andfådd. Svettades. Var "svag i benen" (trött i benen).
2: samma som i situation 1
3: hjärtat började slå hårdare, blev svårt att andas rätt
4: samma som i föregående situationer
5: samma som i föregående situationer, hjärtat snabbade på ännu mer. snabbare andhämtning
6: Samma som i föregående situationer, varm - för varmt! yr??
7: Samma som i föregående situationer fast värre, illamående???, började skaka lite lätt

Beteenden
1: Cyklade snabbare för att hinna till tåget eftersom jag inte villa åka bussen. Beklagade mig inför pojkvännen och uttryckte min oro. (hade med vattenflaska i handväskan som vanligt utifall att jag plötsligt skulle behöva spy, då vill jag kunna skölja ur munnen så jag slipper smaken).
2: skrev sms till pojkvännen och sa att jag trodde att något skulle gå fel
3: började se mig omkring för att se att ingen runtomkring mig verkade må illa/bete sig konstigt (vilket ledde till steg 4)
4: fortsatte kolla mig omkring/lyssna efter fler konstigheter
5: Fortsatte vara på helspänn och iakta/lyssna på alla runtomkring mig
6: Försökte andas så lite som möjligt (för att inte få in den besmittade dåliga luften) och bara genom näsan (får för mig att näsan renar luften till skillnad från om man andas genom munnen). Började skriva ett sms till en annan som lider av spyfobi (ville verkligen inte besvära mamma, och försökte träna på att inte höra av mig till mamma - som är min trygghet, eftersom jag vet att hon kan hjälpa mig att lugna ner mig då jag har panik).
7: Fortsatte frenetiskt att skriva på smset och berätta vad jag kände och mina upplevelser av situationen. Fick hålla i mig hårt för att inte ringa till mamma.

Här är smset jag skrev:

"Sitter på ett tåg nu med världens ångest. Håller på att få panik. Det är överfullt med folk o jag inbillar mig att alla bär på magsjuka eller kommer spy. Mitt hjärta slår hårt, är varm o vågar knappt andas eftersom jag tror att luften är besmittad. En kille sitter bredvid mig o håller sig för magen och någon prasslar med en påse, allt blir tecken på att någon kommer spy. Hatar det. Och så inbillar jag mig att jag blir åksjuk också. Hemskt. Vill hoppa av tåget, men det går ju inte, vilket gör att jag känner mig ännu mer instängd o får mer panik..."

Det hjälper att skriva sms till någon då man har en panikattack tycker jag, skriva ner vad man känner och tänker, då fokuserar man på en sak vilket gör att man kan börja lugna ner sig istället för att fokusera på tusen saker som bara får en att bli mer uppstressad och förvirrad och orolig. Så tack så mycket för att jag fick skicka sms till dig och för ditt stöd :)

Precis då jag blev klar med smset så var tåget framme. När jag väl kommit av tåget och andades frisk luft igen så sjönk panikattacken ihop, hela jag blev som en pösig degklump och bara lite eftervallningar av panikattacken (plus en utmattad mig) fanns kvar. Jag dog inte, jag blev inte galen (även om jag kände mig galen), jag spydde inte, men fy vad jag hatar panikattacker!

Usch, jag var jätterädd sen när jag skulle åka hem från psykologen att det skulle bli sådär igen. Som en självuppfyllande profetia, one more time. Det värsta var att jag var "tvungen" att ta bussen eftersom det var nästan en timma tills tåget skulle gå. Men det gick faktiskt bra, även om jag satt med hjärtat bultande i halsgropen, och glömde att andas några gånger :P

-

Ja, då fick ni en väldigt utförlig beskrivning av både vad resultatet av hela psykologmötet blev för denna gång och hur en av mina panikattacker sett ut. Kanske inte världens mest roliga läsning, men jag tror att det är intressant för er som lider av panikattacker att se hur det går till för någon annan i en paniksituation. Och för er som aldrig haft panik kan det ju faktiskt vara intressant att se hur det går till också.