.......


Jag kan inte sluta gråta. Min kompis sa "ibland är man i en dal, men tillslut kommer man upp på bergstoppen", jo men just nu är jag ett vrak, på botten av en sjö i dalen.
Hela mitt inre skriker i uppror.
Vill bara skrika. Slå mig själv, för att döva den psykiska smärtan som håller på att bränna upp mig inifrån. Men jag gör inte det, för jag vet att det inte hjälper. Men jag är så nära gränsen. Gränsen när jag skiter i om det hjälper eller inte, skiter i konsekvenserna. Vill bara bort!! Försvinna från mig själv, för det brinner! Det gör ont, och jag har ingenstans att fly.
Skit skit skit.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0