ångest inför psykologen
Usch, jag har verkligen ångest inför att åka till psykologen i morgon.
Är rädd för att jag ska få en panikattack när jag åker dit, som förra gången. Tycker också att det känns olustigt att åka dit, vill gömma mig från allt som har med min fobi att göra, förtränga det och vill absolut inte utsättas för det jag är rädd för. Känslorna från då jag gick till BUP (barn och ungdomspsykiatrin) när jag var yngre dyker upp inom mig. Den motvilja och det obehag jag kände då.
Jag försöker tänka att jag är äldre nu, det här är en annan psykolog (det var inget fel med de jag hade då, men jag projicerade all min ångest kring terapin på psykologen tror jag), det går till på ett annat sätt, och framför allt så är jag inte ett litet barn som känner sig tvingad att göra det hon blir tillsagd - av rädsla att inte duga, inte vara duktig nog - fastän det kanske ärr för stora steg för henne. Nu kan jag säga ifrån om det är någonting jag känner blir för mycket för mig - även om det där med att alltid vilja duga och vara duktig fortfarande är ett problem för mig, men nu kan jag till skillnad från då tala om för psykologen hur det ligger till. Men ändå, det känns olustigt, jag liksom vrider på mig av oro, biter mig i kinden och har en bekymrad rynka i pannan. Den vill jag inte ha där.
Det här är någonting som ska hjälpa mig att bli FRI från ångesten, inte skapa ångest. Jag måste inse känslomässigt att jag inte är samma lilla rädda barn som jag en gång var. Jag är inte 11 längre. Jag vågar mer nu, tänk bara så mycket jag har klarat av sedan dess.
Jag är 19, och jag klarar det här!
Trots alla negativa känslor kring att åka dit så är du duktig som tänker på det positiva, och du fixar det, du klarar det hur bra som helt om du verkligen försöker!
Jag tror på dig och jag tror att det är du som styr ditt egna liv mer och mer medan du övervinner ångesten, paniken och fobierna för varje dag. baby steps är bra, för dom är iallafall i rätt riktning
Stå på dig tjejen! du fixar det här!
Svar: min arm mår bra nu så det var inte så farligt, bara mina blodådror som har en förmåga att "rulla" iväg eller vara lätta att sticka igenom.
Och ja det är inte alls kul, känner så under varje migränattack, trot eller ej så är det ändå som hjälper att spy och sova, även om du troligen inte ser det som en möjlighet:)
Sov gott vännen
Precis! Nu är du äldre och kan stå upp mer för dig själv! Jag försöker tänka likadant när jag får ångest av att träffa psykologen, säkert av den anledningen att det inte gick så bra när jag gick på BUP.
