Att leva med oro

Jag har en spyfobi och lider av ständig ångest och panikattacker. Jag vet att jag inte är ensam om att ha det såhär, och jag vet att jag gärna skulle vilja få veta hur andra som har det som jag lever sina liv. Så min tanke är att berätta lite om mitt liv, hur det är att leva med en fobi, oron, ångesten, paniken och allt annat som hör till så att den som är intresserad kan få ta del av det. Kanske någon som har det som jag, någon som känner någon som har det såhär eller någon som bara är nyfiken. Ni är välkomna att läsa allihop :) Det ska inte vara tabu att erkänna att man lider av ångest och panikattacker! Vi är många som gör det, och för mig är det en tröst att veta att jag inte är ensam. Vill du komma i kontakt med mig utanför bloggen? Då kan du skicka ett meddelande till: [email protected]

HJÄLP!!!

Såg ditt inlägg på fb, (emetofobi) du är starkare än du tror! Håller tummarna för att det inte är ms! kram

Usch vad jag lider med dig! Håller tummarna för att allt går bra!! Hon hade förhoppningsvis inte kräksjukan, då hade hon väl spytt flera gånger? Det låter som hon bara spydde en gång?



Vad härligt att killen verkar tagit sitt förnuft till fånga förresten, en liten ljusglimt bland all skit. Men jag förstår att förtroendet blir lite naggat i kanten efter nåt sånt. Det tog mig flera månader att sluta tvivla när min pojkvän hade samma tankar.



Stor kram!

usch vad läskigt...:S jag har inte emot om folk spyr men det e inte sö mysigt..... jag har ju hydrofibi så:P det är inte samma känsla men paniken... jag vet ungefär hur det känns.



sv: oj vad du har kommenterat! hehe gillar att läsa dina fina kommentarer. Jag bloggar ju bara om det jag tycker om, det finns så mycket inspiration genom bilder som jag hittar på Flickr osv. Vad roligt att du också skriver dagbok, man behöver liksom skriva av sig. jag kan verkligen inte sluta att skriva!