Jag klarade det!
Vet ni vad? Jag klarade bussresan hem, från hem (haha, det blir så svårt, vad ska man kalla hem när man har flyttat hemifrån? Då har man liksom två hem), utan att få panik! Jag sov typ en och en halv timma, så det var bara en halvtimma jag var vaken, men bara det faktum att jag lyckades somna (dvs inte hade ångest som höll mig vaken) tycker jag är underbart bra. Det känns som om jag har blivit lite bättre, med min fobi, panikångesten och depressionen, men jag vågar inte hoppas för mycket av rädsla för att bli besviken om, eller rättare sagt när, jag får ett bakslag. Men för fyra veckor sedan hade jag aldrig vågat ge mig ut på den här två timmars bussresan själv så jag är väldigt glad att jag vågade utmana mig själv och klarade det.
Väl här, i min kära hemstad, träffade jag en kompis och vi gick omkring på stan. Nu är jag helt slut, som om alla mina krafter plötsligt runnit ur mig (läcker jag!?!). Antagligen beror det på att jag klarat resan och äntligen kan pusta ut efter alla anspänningar det inneburit att våga det här. Sen tror jag även att jag blev helt utmattad av alla intryck jag fick av att gå omkring på stan. Jag menar, gör man ingenting om dagarna utan bara sitter hemma så är man inte riktigt van vid storstadens buller och bång. Allt liv och rörelse, intryck, ljud, ljus, farten. Det tar på krafterna att "snabba upp hjärnan" från viloläge.
Jag skulle verkligen kunna gå och lägga mig nu och sova ett dygn - men det ska jag inte göra, nu ska jag och mamma kolla på en film :)
Älskade du vilka extrema framsteg du gör, du är så så så så bra, Nää du är så så så så BÄST!!
Helt otrolig och jag blir så glad varje gång jag läser om dina lyckade steg, snart släpper du baby stepsen och springer fram!
Kram på dig duktiga du!
Svar: oja! det var typ 8 år sen jag gjorde mina första så nog blev jag förvånad över hur ont det gjorde, eller okej, det gjorde inte ont ont men det kändes ju och jag hade svårt att sova på örat i natt, fast det säger jag inte högt haha:)
DU ÄR BÄST!!!
Jag är så otroligt glad för din skull, för att du mår bättre! Jag tycker att du ska försöka leva så mycket i nuet som bara går, passa på att vara lycklig!
När (OM!!!) du blir deppig igen kommer du ju vara glad att du passade på att må bra och vara lycklig när du hade chansen)
