Att leva med oro

Idag var jag hos psykologen igen. Den här gången hade jag gjort upp en - lång - lista med saker som jag ville komma ihåg att ta upp med honom. Så första tjugo minuterarna gick åt till att beta av min lista med problem.
Sedan gick vi igenom hemläxan, som gått bra (oh yes, jag smetade in min scarf ordentligt i ”spyhinken” hehe), och slutligen snackade vi om ångesthierarkin igen, gjorde upp en lista på saker som skapar ångest hos mig och där jag fick skiva hur mycket ångest de ger mig (på en skala mellan 0-100) och hur stor undvikandegraden är (på en skala mellan 0-100).

De saker jag har skrivit upp än så länge ser ut som följande:

1.
Undvikandebeteende (saker jag gör för att slippa ångesten): Jag ställer klockan på typ halv åtta varje morgon för att kolla om de andra fortfarande är hemma och liksom "checka av" hur jag mår (så att jag inte ska vara magsjuk, dvs att det är okej att jag somnar om trots att jag då blir ensam hemma)
Ångestnivå (om jag skulle låta bli att utföra mitt undvikandebeteende, där 100 är maximal ångest): 50
Undvikandegrad (dvs hur ofta jag utför det här beteendet, där 100 är alltid i de situationerna och 50 är varannan gång jag ställs inför den situationen typ): 99

2.
Undvikandebeteende: Jag undviker att gå hem före de andra jag bor med på kvällen om vi är hos våra kompisar (trots att jag kanske är skittrött och skulle vilja gå hem och sova).
Ångestnivå: 75
Undvikandegrad: 98

3.
Undvikandebeteende: Undviker att äta frukost när jag är ensam hemma (mest förr, nu har jag övat upp mig på den punkten så att jag äter trots att jag får ångest).
Ångestnivå: 20
Undvikandegrad: 10

4.
Undvikandebeteende: laga och äta lunch/kvällsmat när jag är ensam hemma (detta tycker jag är jobbigt eftersom jag då känner mig "fast" här hemma, så om jag skulle få panik eller börja må illa och vilja åka iväg till någon för att jag inte vill vara ensam så kan jag inte bara gå - för jag kan ju inte lämna maten).
Ångestnivå: 40
Undvikandegrad: 80

5.
Undvikandebeteende: att städa när jag är ensam hemma (av samma anledning som ovanstående).
Ångestnivå: 40
Undvikandegrad: 85

6.
Undvikandebeteende: Gå på toa hos andra utan att lägga papper på toasitsen (för att skydda mig mot eventuell magsjuka - så att magsjukan inte biter mig i rumpan liksom :D).
Ångestnivå: 90
Undvikandegrad: 99

7.
Undvikandebeteende: att sova ensam i lägenheten en natt.
Ångestnivå: 95-100
Undvikandegrad: 100


De här sakerna var de jag kom på när jag var hos psykologen, sedan skall jag lägga till fler saker så fort jag kommer på dem. Nummer 7 ska vara ett av mina största mål med behandlingen, att klara av att sova ensam hemma en hel natt utan att få panik. Om jag klarar det: WOW vad underbart säger jag då. Utan att få panik!? Går det?
För att klara det så måste jag jobba med de andra sakerna först för att det då inte kommer kännas lika skrämmande, dels för att jag övar upp mitt självförtroende i takt med att jag klarar de andra sakerna, och framför allt för att fobin får mindre övertag om jag klarar att övervinna de andra sakerna: och då känns det som just nu känns hemskt läskigt, att sova ensam en natt i lägenheten, lika skrämmande eftersom fobin inte kontrollerar mig på samma sätt.

Well, en dag ska jag klara det :)

I läxa till nästa gång fick jag att öva på att äta frukost när jag är ensam hemma, utan att sitta framför datorn eller tv:n. Jag ska äta en långsam och tråkig frukost ensam vid köksbordet haha, så att jag hinner känna och tänka efter ordentligt och lär mig att konfrontera mina tankar, inte bara försöka distrahera mig så att jag slipper lyssna på mina ångesttankar.