Att leva med oro

Jag blir så trött på mitt eksem. Det kliar som in i bomben och jag blir så irriterad. Sen blir jag ledsen på mig själv eftersom jag blir irriterad, utan anledning (även om jag ju har en anledning, men ändå). Det kliar utan att jag hittar var det kliar, så hur mycket jag än river o sliter i min hud så hjälper det inte och det är så hemskt frustrerande!
men det verkar i alla fall inte vara mjölken som är problemet, för nu har jag ätit mjölk i ca en månad och det har inte varit någon speciell skillnad från när jag inte åt någon mjölk alls. Det är i alla fall positivt, att jag kan fortsätta käka massa choklad!
Något som är helt klart är i alla fall att eksemet är stressrelaterat! Så fort jag är extra orolig eller stressad över något så blommar det upp. Ingen jättebra kombination med min fobi måste jag säga, eftersom jag är ganska orolig mest hela tiden til följd av fobin.

Ahoouhhauh... ja, jag är trött på att det kliar hela tiden. Det tar mängder med energi, och det känns väldigt jobbigt att gå omkring och vara irriterad utan att jag egentligen är irriterad eller hur man ska säga.
Fast... där ljög jag ju, för jag är irriterad på eksemet, att det aldrig slutar klia! Men det har varit ganska lugnt ett tag nu, det är jag tacksam för. Men usch, det värsta är att det kliar som mest på ett privat ställe, där man inte direkt kan gå omkring och klia sig!

Jahapp, det här var ett litet trevligt inlägg från mig, ehe. Okej, jag ska åtminstone försöka tänka positivt: det kliar i alla fall inte ÖVERALLT, och eksemet syns knappt längre (fastän det kliar så mycket, det är lite konstigt).

Hoppas att ni är klifria och får en trevlig kväll. Det är verkligen vår nu, i alla fall här! :)