Att leva med oro

Jag har en spyfobi och lider av ständig ångest och panikattacker. Jag vet att jag inte är ensam om att ha det såhär, och jag vet att jag gärna skulle vilja få veta hur andra som har det som jag lever sina liv. Så min tanke är att berätta lite om mitt liv, hur det är att leva med en fobi, oron, ångesten, paniken och allt annat som hör till så att den som är intresserad kan få ta del av det. Kanske någon som har det som jag, någon som känner någon som har det såhär eller någon som bara är nyfiken. Ni är välkomna att läsa allihop :) Det ska inte vara tabu att erkänna att man lider av ångest och panikattacker! Vi är många som gör det, och för mig är det en tröst att veta att jag inte är ensam. Vill du komma i kontakt med mig utanför bloggen? Då kan du skicka ett meddelande till: [email protected]

Trötthet

Ja precis :) Alla är så olika som människor och det är många som inte har det där behovet att göra allt "själv", t ex ut o resa. Det enda jag kan tänka mig är om man har tänkt att plugga så kanske det är skönare att ha gjort det innan. Inte för att det är omöjligt med barn, men det är ju helt klart en större påfrestning.



Men jag håller med om att det är nu livet börjar på riktigt :)