Bulimikern och spyfobikern


Ja, det säger ju sig självt att det kan uppstå vissa problem då en bulimiker och en spyfobiker är vänner haha. I alla fall för spyfobikern.
Idag var jag hemma hos min underbara kompis, som tyvärr har bulemi/anorexia (hon går på behandling nu iaf). Det var väldigt ångestfullt att åka dit, eftersom det nästan kändes som om jag skulle åka hem till någon som precis varit magsjuk eller något. Tänk om jag behövde gå på toa? Samma toa som hon säkert har spytt på. Även om jag vet att det är av helt andra anledningar än att hon skulle vara magsjuk så skrämmer det mig.

Jag kan verkligen inte för mitt liv förstå hur någon frivilligt kan välja att spy, stoppa fingrarna i halsen och faktiskt spy. En bulimiker och en spyfobiker är så otroligt lika på många sätt, tankefelen är desamma, men samtidigt så väldigt olika. För en bulimiker minskar det ångesten att spy, medan det för en spyfobiker såklart skulle innebära maximal ångest. Det är märkligt.


Vi snackade en hel del om olikheter och likheter. Innan hon fick sin ätstörning så var hon en av alla de som verkligen inte kunde förstå sig på mig och höll sig lite till åsikten "varför kan du inte bara sluta vara rädd? Det finns ju inget att vara rädd för" ungefär. Nu är det enorm skillnad, nu förstår hon mig! Och jag förstår henne väldigt bra också, för som sagt, det är samma typ av tänk, det går att "översätta", och är ungefär som norska och svenska.
En olikhet som vi kom på var att folk har lite olika förståelse för våra problem. Om anorexia/bulemi så finns det i stort sätt två kategorier av åsikter som folk har: en grupp som förstår att det är hemskt jobbigt och bryr sig, och sen en annan grupp som ser ner på dem och anser att de bara vill ha uppmärksamhet. Om folk med fobi (kanske inte stämmer på de vanligaste fobierna dock) så är de flesta av samma åsikt: de förstår inte och får inte grepp om det, framför allt förstår de inte att det är fruktansvärt jobbigt, och HUR jobbigt det är. "Ingen" (det finns folk för allt) ser väl direkt ner på någon med en fobi, även om de kan tycka att det är väldigt konstigt och lite töntigt att vara så rädd, men man får inte heller någon empati eller förståelse för att det faktiskt är hemskt jobbigt.
Våra teorier om de här skillnaderna i bemötandet är många, men till exempel att det kan vara för att en anorektiker faktiskt kan dö av sin sjukdom, därför blir alla plötsligt väldigt engagerade i att "rädda" den här personen. En spyfobiker dör inte av sin fobi (jo, om det leder till depression och självmord, men inte av fobin i sig), och det märks heller inte lika mycket utåt. Dessutom så har folk fått mer information och kunskap om vad anorexia/bulemi är, det där med att ha fobi är väldigt missförstått eftersom det överanvänts så mycket - folk tror att det är en vanlig rädsla, bara att man är lite mer rädd än alla andra, de förstår inte att det påverkar ALLT i ens liv, långt utanför gränserna för en normal rädsla. Det känns som att folk anser att det är lättare att bli av med och hantera en fobi än anorexia. Jag och min kompis kom däremot fram till att det nog är ”lättare” (självklart är det individuellt också) att bli av med anorexia, eftersom det finns mer förståelse och mer hjälp för en anorektiker och det oftast tas mer på allvar.

Men som sagt, det finns många likheter och därför kan jag och min kompis förstå varandra väldigt bra i det här (hon har även drabbats av panikattacker, vilket vi snackat en del om och hon säger är det jobbigaste hon varit med om. I agree). På ett sätt skulle man kunna säga att anorexia/bulemi är en fobi för mat (i alla fall att låta kroppen ta upp maten)…

 

Usch. Det känns verkligen som om nästan alla tjejer har något psykiskt problem (ja, för det är framför allt tjejer, men såklart finns det killar som har psykiska problem också). Depression, ångest, dåligt självförtroende (utöver det normala), fobier, anorexia/bullemi, prestationskrav, enorm stress, panikångest osv osv osv. Vart är samhället på väg? Vi mår uppenbarligen inte bra av den här typen av samhälle som vi lever i idag i alla fall, något är fel, så vad ska vi göra åt det? Vi måste göra något, för annars kommer hela samhället att bryta ihop totalt, och det snart.

 

* Ps. när jag och min kompis jämförde fobi med anorexia/bullemi så var det spyfobi och inte den hetsätande bullimikern (utan anorektikerbullimikern) som vi jämförde.

 

 


Kommentarer
Postat av: Matilda

Vad fint att ni ändå kunde hitta likheter mellan de två sjukdomarna, även om de är väldigt olika utåt sätt.



Jag har aldrig träffat någon bulimiker men jag skulle nog vilja göra det. Jag är inte rädd för någon som kräks så länge det inte kan smitta mig (sedan skulle jag såklart tycka att det var obehagligt att se på/höra det).

2011-04-10 @ 16:58:43
URL: http://attlevamedfobi.blogg.se/
Postat av: Cecilia, Livsstilsdesigner!

Tyvärr så visar undersökningar att tjejer mår sämre och sämre. Samhället är väldigt prestationsinriktat och blir bara värre och värre. Vi ska vara så perfekta på så många olika områden vilket leder till en stress utan dess like.

Jag är tacksam som får bo ute på landet, för här finner jag riktig vila, att bara sitta ute i tystnaden och lyssna på naturens olika ljud.



Sv: Jag har många kollegor och vänner på facebook som har många olika kunskaper så jag räknar med att hitta lämpliga intervjuoffer. är det någon speciell du vill att jag ska intervjua så tipsa gärna så får vi se om jag kan fixa det.



Ha det så bra!



Kram, C

2011-04-10 @ 22:54:55
URL: http://karvegardkonsult.blogspot.com/
Postat av: Josefine

Vad bra att du har någon som kan förstå dig på ett visst sätt! :) Det känns alltid skönt att ha någon som förstår.

2011-04-11 @ 08:48:58
URL: http://josseskriver.blogg.se/
Postat av: A Meths

Va fantastiska ni är som kan analysera och jämföra för att sen hitta likheter som ni hjälper varandra med.

För jag tror att man mår mycket bättre om nån förstår och om man får prata ut ibland.

Sötnosar, jag önskar er alla lycka till på jorden, och lite till! men det vet du redan:)



Svar: Du har kommit en bra bit på vägen, visst är det långt kvar, men ena tröskeln har du hoppat över, nu är det bara att samla ork till nästa, för det kommer en till även om det kanske känns som om du står still just nu:)

jag tror på dig:)



Och jag tänkte inte ge upp mina planterings försök!

och om jag måste så kommer jag måla fingrarna gröna var så säker:)

Kram på dig <3

2011-04-11 @ 12:40:21
URL: http://meths.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0