i morgon bär det av

Jag har packat hela kvällen! Tycker verkligen inte om att packa, det tar så lång tid och jag får alltid sån beslutsångest, "den eller den tröjan, aah", och så slutar det med att jag tar med tio gånger mer saker än jag behöver. Jag är nog världens mest oeffektiva packare, därför det tar sådan tid, men nu är nästan allt på sin plats i sina väskor i alla fall.

I morgon (eller rättare sagt idag, hur har klockan kunnat bli så mycket?) ska jag åka till mina två kompisar som bor ca 3-4 h härifrån med bil där jag och en hel hög andra människor ska fira nyår :) Vi kanske blir 30 pers som bor under samma tak, och delar toalett. Hör ni vart jag är på väg? Yepp, klart oron finns där, tänk om någon skulle bli sjuk eller må dåligt? Så många på samma ställe! Från hela landet, vem som helst som kommer kan ha med sig någon äcklig magsjukesmitta, det är ju vintertider. Fy vad jag blir orolig när jag ser löpsedlar om vinterkräksjukan, fast det var betydligt värre förr.
Men jag vägrar låta min rädsla få hindra mig från att åka dit och träffa alla underbara människor! För det mesta så går det ju bra. Visst känns det lite jobbigt att åka dit med tanke på min oro, men samtidigt känns det väldigt tryggt också. Där kommer jag vara omgiven av vänner och personer jag verkligen tycker om och som jag vet skulle ställa upp om det var någonting. Och jag kommer slippa vara ensam - tror knappast alla 30 plötsligt får för sig att sova i skogen :) Så det är lite motsägelsefullt, jag älskar att vara i sammanhang där det är mycket folk runtomkring mig (då menar jag som jag känner, inte på stan eller så) men samtidigt får det mig att bli orolig för att smittorisken är högre... hmm, är jag schizofren?

Jag måste säga det, jag är så otroligt enormt tacksam för att jag har så många underbara människor i mitt liv. Det går inte att beskriva, jag är bara så glad och tacksam. Finns så många som betyder jättemycket för mig. Och jag är så glad för att jag har min pojkvän, att han står ut med mig och älskar mig för den jag är. Jag behöver inte skådespela inför honom, jag kan vara mig själv till 100 % och det är helt underbart. <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0